lördag 28 februari 2015

Nuova Cappelletta Barbera del Monferrato 2011..


Röd skir doft, nästan lite jordgubbsvibb, smått eterisk med en skopa mörk jord i botten. Riktigt förförande i en blyg och sammanhållen gestalt som blinkar mer åt pinot än barbera.
I munnen är det rustikt, bra med syra, mörkt utan att bli murrigt, ett riktigt bra uppstramande avslut med en lätt smaksam bitterhet. Avslutet är bra långt.

Det här var rediga saker, varken jolmigt eller inställsamt, snarast lite utmanade i en enkel och rustik stil. Trots det hittar Nuova Cappelletta Barbera del Monferrato 2011 inte ända fram i dagsläget. Får nog ge den en chans till framöver, svårt att låta bli när producenten varit eko sedan det magiska året 1981.

Tills nästa gång. Snart är det påsklov...

Pst. Såg precis att de gör en vingårdsvariant utan tillsatt svavel, den får det bli nästa gång.

fredag 27 februari 2015

Champagnedagen 2014..

Ett gammalt inlägg som blev liggandes i lådan, dessutom dåligt fokus på ekologiskt, äsch lika bra att skjuta när det ändå ligger, nåja, i rännan.







Sommartid, tvätt, disk, göra ordning två barn till dagis, en småsjuk dotter ska hållas vaken, några ärenden i stan, en snabb lunch och sedan ska det klämmas in en resa till storstan och slurpa Champagne, på tåget hem undrade jag om det fortfarande va måndag? Ibland, eller snarast ofta, är livet ett pussel med för många bitar och för litet bord. Men underhållande är det i överflöd.

Nere i stan mötte Uffe upp och sedan några raska steg till vad som skulle bli mitt andra besök på det anrika Grand. I spegelsalen möts vi av ett hav av människor och Champagne.

Jag är långt från erfaren när det kommer till att prova flertal viner under hyfsat pressade former, lägg till champagnes munkramande syra och elegans och du får ett flertal noteringar som ung, pigg syra, elegant, balanserat, korrekt, god, äpplen, citrus, mineral, brioshe, champinjoner, tropisk frukt, blommor och mandelmassa och såklart även en del obalanserat, orent, vattnigt och mondänt. Nej, istället fokuserade jag lite extra på tre kriterier, "supergott!" (smak), "borde köpas hem" (prisvärde) och "hade förväntat mig mer" (för dyrt/dåligt). Trots att vi gjorde ett tappert försök att prova så mycket som möjligt fick vi och våra tandhalsar se oss besegrade, tid och ork räckte helt enkelt inte till för allt. Med det sagt provades mycket, det mesta var korrekt men inte direkt upphetsande, lite var rent av dåligt och några var lysande exempel på vad som kan åstadkommas i ett av världens mest hajpade distrikt. 




Supergott!
Dehours vingårdsvarianter, personligt, nyskapande och otroligt mersmakande.
Laurent-Perrier Grand Siecle satt som en gräddbakelse
Drappier GS 2005 okompromisslös charm.
Roederer Rose 2008, helt enkelt strålande, fick rysningar.
Roederer Cristal 2006, så jävla bra.
Philipponat Cuvée 1522 2004, attans så häftigt.
Diebolt FdP 2006, ekfatsmassage på bästa nivå.
Gosset Celebris 2002, vet inte om det blir så mycket bättre än så här.
Bollinger GA Rosé 2004, Va! Sa du rosé? Nej jag sa lysande champagne


Borde köpas hem
Pierre Peters Magnum med huvudsak 2008 som grund, köp innan årgång byts. 
Clouet Silver, typisk husstil och driv i mineraliteten.
Drappier Brut Nature, hela Drappiers linje är bra men denna hade en renhet som verkligen slog an.
Allt Roederer med
Roederer Rose 2008 som en av de bästa minnena från denna afton.
Philipponat CdG 2002, storhet i vardande
Launois 2008 08 syra och allmän charm i massor.
Diebolt-Vallois Prestige Brut, light versionen av FdP till helbantat pris. 
Diebolt FdP 2006 är helt enkelt lysande till i sammanhanget litet pris, i alla fall om man knep i TS släppet som jag gjorde.
Allt Gosset med 
Gosset Grande Reserve som en riktigt prisvärd pärla, för att inte tala om den självklara Rosén, men det visste jag ju redan-
Allt Bollinger med Bollinger GA Rosé 2004 som den starkast lysande stjärnan


Hade förväntat mig mer.
Pierre Peters LC 2006, har några flaskor själv, hade hoppats på mycket mer. Ska bli intressant att prova på hemmaplan framöver. 
De Saint Gall Orpale 2002, väldigt knutet och låg volym, kan alltid hoppas att tid låser upp.

Och sist några tips till nästa gång, om det blir någon nästa gång.
1. Se över i förväg vad du vill testa, jag gick in förbehållslöst vilket resulterade i ett irrande. I och för sig så testade jag en del som jag kanske hade skippat annars.
2. Kom i tid, gärna tidigt. Kom in någon gång vid 14:30, vilket var aningen sent, en del var slut och en del hanns inte med.
3. Bygg upp tänderna i förväg. Vet inte om det är möjligt men någon/några dagar innan utan så mycket syra angrepp hade nog inte skadat. Tänderna gör oont efter en sådan här dustning och då har jag ändå grymma tänder.  

Tills nästa gång. En otroligt lärorik dag...

lördag 7 februari 2015

Luneau-Papin Muscadet Terre de Pierre 2012..


Ja ännu är ej undrens tid förbi, för ynka 89 dkk (kostar nu 149 dkk) kan det här kvala in som årets, eller rättare sagt förra årets, härligaste upptäckt. Om vi börjar med doften, jadu vilken doft. Druvor, litche, lite fetare mineral och en otroligt ren nerv, tankarna vandrar iväg mot mästaren Egon Müller.

I munnen skäms det verkligen inte för sig heller, rent, snyggt, vilket struktur, ung, underbar drickbarhet, lite mjukare, gott om mineral, citrus, småskarp syra, aningen oförlust, sa jag rent, uppstramande slut som mynnar ut i en blyg men bra lång eftersmak.

Halleleuja vilket härligt, ärligt och ytterst lättsmackat vin! Att det ligger något under ytan och lurar råder det inga tvivel om, tur att jag köpte fler. Perfekt medicin mot snöyra och allmän Vabruarikänsla.

Tills nästa gång. Pass på, går att hitta rea buteljer året om...

Pst. Uffe har också varit en sväng i muscadet himlen..

torsdag 29 januari 2015

Le Cinciole Cinciorosso 2011..


Det är en ung, sval och mörkmustig toskanare som kommer på besök. Lite rotlös, fruktigt inställsam, körbärshatten på sne och båda fötterna i myllan. Le Cincioles Cinciorosso 2011 (köpt på julrea hos Atomwine för fjuttiga 69 dkk, helt klart värt 119 dkk också) är en ohelig blandning av sangiovese, cab, merlot och syrah som fungerar förträffligt direkt efter plopp. Men som gör sig klart bäst efter någon dag öppnad, då släpper den fram lite mer mognad, vilket passar sig utmärkt. Lika saftig, blommig och fruktigt inställsam hela tiden men lite bättre när syran poleras en aning och jorden samt de orientaliska kryddorna gör sig lite mer påmind. En helgjuten upplevelse till, tja det mesta i italiensk matväg, och en klockren första bekantskap med Le Cinciole. Kanske skulle ta och klicka hem någon Petresco nu när den så lämpligt reas ut.

Tills nästa gång. Stockholm på fredag, vad är väl en bal på...

söndag 25 januari 2015

Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012..


Seriöst, vart tog de vägen?!? Jag och Uffen köpte ett prova på paket tillsammans (verkar vara slut nu), tanken var att prova tillsammans men då förra träffen spårade ur, som så ofta, kändes det bäst att ta tre var och testa i lugn och ro. Mina erfarenheter av muscadet är minst sagt sporadiska, desto mer spännande.

Sammanfattningsvis, urbra! Med en flod drickbarhet. Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012 (finns hos Atomwine för 149 ddk) är inget undantag, lite som en varg i fårakläder. Ung flörtig frukt som drar åt tropiskt, fylligare inställsamhet, närvarande syra och ett bra stänk mineral. Ska i ärlighetens namn erkänna att jag formligen sveptes in i muscadet dimma där ett tag, smaknoteringar, foton och annat trivialt försvann och in kom den ena flaskan fortare än den andra. Fast sakta i backarna, det här är seriösa doningar! Se för bövelen till att ha bättre självdisciplin än jag, detta förtjänar verkligen din uppmärksamhet, för att inte tala om att det säkert går att njuta i många år framöver.

Tills nästa gång. Friska barn, tveksamt...

fredag 16 januari 2015

Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011..


Finns det något roligare än att få en vinflaska av en fellow vinnörd, jo möjligen att ge, men oj så kul! Jag minns att Uffe hade provat denna och gillat men som så många gånger tidigare swishar en post förbi för att sedan läggas i högen - den där borde provas men senare. Nu blev tydligen senare faktiskt av, stort tack för det Ulf.

Jag gör som sig bör när någon har lagt manken till för att jag ska dricka just Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011, provar över två dagar och låter innehållet i glaset bestämma takt och ton.

En otroligt bärig och floral doft sätter ton direkt vin öppnandet, något mörkare och stramare lurar i bakgrunden. Det finns något tropiskt fruktigt också, flörtigt men ändå köttigt med en dansant ungdomlighet. Näsan nästan skäms bort, lika bra att smaka. Slankt, elegant, ett lass bär, ett till med syra, lite grönt. Balansen är helgjuten, med lite ungdomlig spretighet, avslutet är åt det mörkare stramare hållet. Eftersmaken sitter i med lite fatkänning, det är ofrånkomligt att gilla denna svala, örtiga och helcharmiga burgundiska nordrhônare.

Dag två möts näsan av ett fång blommor slängd i en smårostig gjutgärnspanna med lite blod och bär kvar i botten. Doften är helt klart mer potent, vuxnare men fortfarande med samma härliga lekfullhet. Smaken är mörkare, mer helgjuten än tidigare men fortfarande en nervkittlande syra. Helheten är klockren, skitgott på ett direkt och tämligen okomplicerat sätt. Stort tack Ulf, trots att jag inte hittar en rad om eko ;)

Tills nästa gång. Men seriöst, kan vädret bestämma sig någon gång...