söndag 25 januari 2015

Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012..


Seriöst, vart tog de vägen?!? Jag och Uffen köpte ett prova på paket tillsammans (verkar vara slut nu), tanken var att prova tillsammans men då förra träffen spårade ur, som så ofta, kändes det bäst att ta tre var och testa i lugn och ro. Mina erfarenheter av muscadet är minst sagt sporadiska, desto mer spännande.

Sammanfattningsvis, urbra! Med en flod drickbarhet. Luneau-Papin Muscadet "Le L d'Or" 2012 (finns hos Atomwine för 149 ddk) är inget undantag, lite som en varg i fårakläder. Ung flörtig frukt som drar åt tropiskt, fylligare inställsamhet, närvarande syra och ett bra stänk mineral. Ska i ärlighetens namn erkänna att jag formligen sveptes in i muscadet dimma där ett tag, smaknoteringar, foton och annat trivialt försvann och in kom den ena flaskan fortare än den andra. Fast sakta i backarna, det här är seriösa doningar! Se för bövelen till att ha bättre självdisciplin än jag, detta förtjänar verkligen din uppmärksamhet, för att inte tala om att det säkert går att njuta i många år framöver.

Tills nästa gång. Friska barn, tveksamt...

fredag 16 januari 2015

Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011..


Finns det något roligare än att få en vinflaska av en fellow vinnörd, jo möjligen att ge, men oj så kul! Jag minns att Uffe hade provat denna och gillat men som så många gånger tidigare swishar en post förbi för att sedan läggas i högen - den där borde provas men senare. Nu blev tydligen senare faktiskt av, stort tack för det Ulf.

Jag gör som sig bör när någon har lagt manken till för att jag ska dricka just Tardieu-Laurent Crozes-Hermitage Vieilles Vignes 2011, provar över två dagar och låter innehållet i glaset bestämma takt och ton.

En otroligt bärig och floral doft sätter ton direkt vin öppnandet, något mörkare och stramare lurar i bakgrunden. Det finns något tropiskt fruktigt också, flörtigt men ändå köttigt med en dansant ungdomlighet. Näsan nästan skäms bort, lika bra att smaka. Slankt, elegant, ett lass bär, ett till med syra, lite grönt. Balansen är helgjuten, med lite ungdomlig spretighet, avslutet är åt det mörkare stramare hållet. Eftersmaken sitter i med lite fatkänning, det är ofrånkomligt att gilla denna svala, örtiga och helcharmiga burgundiska nordrhônare.

Dag två möts näsan av ett fång blommor slängd i en smårostig gjutgärnspanna med lite blod och bär kvar i botten. Doften är helt klart mer potent, vuxnare men fortfarande med samma härliga lekfullhet. Smaken är mörkare, mer helgjuten än tidigare men fortfarande en nervkittlande syra. Helheten är klockren, skitgott på ett direkt och tämligen okomplicerat sätt. Stort tack Ulf, trots att jag inte hittar en rad om eko ;)

Tills nästa gång. Men seriöst, kan vädret bestämma sig någon gång...

söndag 11 januari 2015

Saint Jean du Barroux Ventoux l'Argile 2010..


Svalt, elegant, kraftfull och ungfruktig. Det är något smått magiskt med den rena mörka frukten, det smått florala och sydfranska småflörtiga som samsas i doften. Att det är rediga doningar råder det inget tvivel om. I munnen är det sömlöst, det ligger en urkraft och lurar som inte riktigt är förlöst. Otroligt bra struktur och vilken balans, mörk frukt och ett torrt ganska utmanande avslut som mynnar ut i en lång stramfruktig eftersmak.

Med tanke på kraft, struktur och syra är det ett säkert matsällskap, ska man dricka i dagsläget rekommenderas bra med luft även om jag ska medge att det var häftigt direkt vid plopp också. Om du vill läsa mer om mannen bakom de ekologiskt certifierade vinerna från Saint Jean du Barroux, ja om vinerna också, rekommenderar jag en titt hos UppkorkatMagnus. Behöver jag säga att jag bunkrar upp med Saint Jean du Barroux Ventoux l'Argile 2010 (nr 71069, 203 kr) . Frågan är bara om jag har tillräckligt med karaktär för att spara, för det här var försvinnande gott redan i dagsläget.

Tills nästa gång. Snö, grönt, snööö...

Pst. Såklart är det fler som smakat och gillat.   

tisdag 6 januari 2015

BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013..


Vilket vin! Först tillknäppt, aristokratiskt med mer mineral, syra och underliggande komplexitet än frukt. Två dagar senare har det blommat ut, den som väntar på något gott, vidöppen rieslingtypisk doft med sval tropisk frukt, citrus och ett stenrös i bakgrunden. Smaken är fokuserad utan att bli allt för knivvass, frukten är åt det topiska hållet men stringent. I munnen kommer uttrycket smygandes, först ganska generös, aningen ihålig men sedan kommer en våg av balanserad citrussyra, komplexitet, sten och en blyg pikant beska. Eftersmaken är lååång, syrlig och ytterst läppsmackande.

BattenfeldSpanier Frauenberg Riesling GG 2013 (köpt via Atomwine för 349 dkk) känns fortfarande rasande ung men till skillnad från direkt efter plopp går det utmärkt att dricka nu. Det här kommer med största sannolikhet skänka massor av glädje i många år framöver, känns dumt att inte hoppa på det biodynamiska BattenfeldSpanier tåget, vem vet vart den här turen slutar.

Tills nästa gång. Tänk att det ska gå så fort när man är ledig...

lördag 3 januari 2015

Dehours Coteaux Champenois 2010..


Stensäker fransos men sen då? Torr, lite fatkänsla, gott om mineral, kall hyfsat generös frukt och ett lass med personlighet. Loire eller förresten icke oxiderad Jura, finns en obeskrivlig livsbejakande nerv, nehej inte det. Men vad är det? Gott, men det känns som att det fattas något, mer personligt än gott måste jag tillslut medge. Hög syra, gul frukt mer mineral, sval. Men vad tusan är det för något?

Låt vinet tala till dig hör jag maestro Ulf predika i bakgrunden, smakar som avslagen Champagne men den är ju precis urkorkad, nej blir inte klok på detta. Dag två finns det inga tvivel, det är avslagen Champagne. Dehours Coteaux Champenois 2010 (blindgångare från Rödtjusulf) är något av en anomali i det annars så bubblande distriktet. Kommer inte ihåg men det görs inte många flaskor av denna obubbliga bubblare. Stort tack Ulf, en ynnest att få prova, trots att det saknar bubblor, eller kanske just av denna anledning.

Svårt att inte gå igång, Champagne Dehours bör helt enkelt utforskas mer. Har ett varmt minne av två vingårdsbetecknade 2004:or som testades på Champagnedagen men som var slut när jag väl kom för mig att beställa. En kort fråga till Champagnegurun Björnstierne bekräftar att Dehours odlar en del biodynamiskt, gemensamt för samtliga viner är dock en stor respekt för naturen hos denna kvalitetsmedvetna odlare.

Tills nästa gång. Får se om jag kan hålla fingrarna i styr...

fredag 26 december 2014

Montecucco Campinuovi Sangiovese 2011..


Hallelejua, precis vad som behövs efter allehanda tunga julsmaker. Eterisk, lätta röda bär, mer Piemonte än Toskana, befriad från all slags övertippande ekinsalg men med övertygande lugn tyngd. Lite orientaliska kryddor på toppen. Munkänslan är precis, slank med mer toskanska drag men med en lätthet som jag inte förknippar med Sangiovese.

Som om inte det var nog, med luft, ok bra mycket luft faller fler Toskanska bitar på plats. Men i en lättare och bekvämare skrud än vad som är kutym för områdets viner. Doften är ganska mörk, mer tyngd än innan men fortfarande en eterisk lätthet. Munkänslan är lika precis som förut men med mer sangiovese karaktär inlindad i salivdrypande dolcettosyror. Avslutet är kryddigt, lätt men ändå övertygande. Det var mig en riktigt fröjdefull dryck.

Med risk för att bli tjatig men det här är ytterligare ett bevis på vinlådans förträfflighet. Kan med största sannolikhet påstå att jag missat detta vin annars vilket skulle vara skam på torra land. För att inte tala om det trevliga informativa blad som medföljer varje leverans, där du bland annat kan läsa dig till att Daniele Rosellini odlar ekologiskt/biodynamiskt i Montecucco som är en relativt okänd DOC i den sydliga delen av Toskana. Att druvorna plockas för hand, får jäsa på dess naturliga jäst i stora slovenska fat, som inte tillför någon eksmak. Och att det passar utmärkt till smakrika pastarätter.

Tills nästa gång. Borta bra men hemma lite bättre...

tisdag 23 december 2014

Erbaluna Barolo Piccole Vigne 2009..


Känslolöst, försöker upprepade gånger skaka liv, luft, luft luft men inget händer. Missförstå mig rätt det är på alla sätt korrekt, en ganska stor mörk gestalt med gott om torra uttorkande tanniner, ganska Baroloaktigt på alla sätt och vis. Kanske beror det på att årgången är varm, känns lite klumpigt, men den största invändningen jag har är att det inte slår an, är helt enkelt för platt och tråkigt.

Synd, för jag vill verkligen tycka om Erbaluna Barolo Piccole Vigne 2009 (ca 30 euro). Ekologiskt certifierad, hyfsad Barbera och Dolcetto. Fast det är klart, samma sak där egentligen, inget som riktigt lyfter. Nej, vidare till nästa, för nog ska det finnas bra Piemontejuice som behandlar jorden juste.

Tills nästa gång. Sol, snö och semester...

söndag 14 december 2014

Ekologisk julöl..


Av en händelse tittade jag in på aktuella lanseringar, omedvetet hade jag klickat mig vidare till juldrycker öl och rent medvetet började ögat leta sig mot den gröna punkten i sidan. Ja där var en, och en till, jaha ja en till alltså. Äsch lika bra att klicka hem alla julölsvarianter gjorda på ekologiskt odlade grödor och göra en liten provning. Av de 104 alternativ som först uppenbarade sig slank 6 genom det gröna nålsögat. Nu återstår bara å se vad de smakar. Till saken hör att jag på sistone slutat köpa julöl. Har någonstans längs vägen konstaterat att jag hellre dricker bra annan öl eller, hör och häpna, vin. Fast det är klart, julöl har en given plats på de flesta julbord och då kan det vara på sin plats att kunna rekommendera ett eller flera ekologiska alternativ.

Jahaja, det här var ju ingen vidare värst munter historia. I kategorin drickbar julöl till både julstök och skarpt på julafton finns det egentligen bara en aspirant och det är Kalla Tiders Ängöl (nr 300701, 31:90). Traditionellt brödig med julkryddor utan kladd, homogen och bra smak, riktigt trevlig faktiskt. Designbrew JulEko (nr 11394, 23:10 kr) var också god, lite som en veteölshybrid med lite beska. Den här kan jag tänka mig att köpa fler av men att kalla den julöl, nja. Eftersom jag köpt några flaskor av varje kan jag lugnt spara S:t Eriks Julale (nr 11369, 19:80) till nästa år. Riktigt bra doft men spretig, lite tunn och markerad beska, nä, hoppas på bättre utdelning nästa jul. På delad sistaplats, gör om gör rätt, kommer Rådanäs Ekologiska Vinterbajer (nr 30066, 29:50), Sigtuna Winter IPA Organic (nr 11319, 19:90) och Slottskällans Winter Eko (nr 11330, 19:80).

Tills nästa gång. Idag är det julmarknad...


söndag 7 december 2014

Org de Rac Reserve Merlot 2011..


Nja, Org de Rac Reserve Merlot 2011 (nr 75302, 159 kr) är inte lika snygg på hemmaplan som på mässan. Nog för att det fortfarande är bra men den varma inbjudande dansen som den bjöd på då känns i nuläget snarast aningen klumpig. Doften är ganska mörk, potent med gott om fatmarkörer, en söt ton som får tankarna att vandra mer mot USA än Europa. Backelit och annat trams finns inte i sikte. I munnen är det nästan lite utmanande, god smårund frukt, pigg syra, ok aningen mycket ekkänning, men fortfarande ok. Eftersmaken är bra lång, lite rostad, kaffe faktiskt och ganska kännbara tanniner.

Inte samma wowfaktor men fortfarande ok. Hade jag fått den blint hemma hade jag nog inte beställt fler men nu är det gjort. Frun gjorde stora tummen upp och det är ju bra nog.

Till nästa gång. Julklappar - check..

söndag 30 november 2014

En kväll i stan..


Usch va slarvigt, inte en bild eller rad om debaclet hos Ulf. Ok, det var kanske att ta i, men i vanliga fall brukar vinerna kunna stå upp mot sällskapet men denna kväll blev de formligen överkörd av den trevliga samvaron. Eller så kanske det berodde på sällskapet.

Det fanns i alla fall alla förutsättningar för en grym vinös kväll, bra bubbel, hajpat rött och någon trotjänare, i alla fall på papperet. Tydligen kunde amerikanarna prestera bättre, tur det, för värden alltså :) Ok att doften hos Bloom’s Field Domaine de la Côte 2012 var en ren uppvisning men smaken kunde tyvärr inte följa upp. Nej, kvällen vin(nare) var en Österrikisk pinne med 10 år på nacken, Gsellman o Hans Pinot Noir 2004 var faktiskt lysande, och vilken trevlig överraskning, skön frukt, bra mognadstoner och en helgjuten balans. Mas La Planan var också bra, men aningen ung faktiskt, skulle inte tacka nej till ett glas om sisådär fem år.

Nej, det var sällskapet som tog hem en jordskrällseger denna kväll. Sent blev det också, torsdag till trots. Men vad gör det när allt kommer omkring. Ok, maten var också bra, särskilt förrätten. Tack igen grabbar, får vi göra om så snart det är möjligt.

Tills nästa gång. Då var det min tur att tycka synd om mig själv...