lördag 5 juli 2014

Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011

Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011
Sådär ja, efter en dag med efterlängtad värme, en kortare intensiv springtur och till den sedvanliga tallriken med grottlagrad Gruyère, salami och Taralli sitter Domaine de Montbourgeau L'Etoile 2011 som den berömda kepsen. En fräsch doft av hö, gula mognande äpplen och lite färsk sherry följs av en följsam, medelfyllig men ändå frisk och svalkande munkänsla som övergår i en ganska lång medelsmackande eftersmak. Som hos de flesta vita från Jura krävs en aning aquired taste och även om nötigheten och oxidationen i denna inte alls är särskilt påtaglig ger frun tummen ner. Själv bara älskar jag det mineralsalta avslutet, det lätta, läskande, nötiga och precis perfekta personliga. Vinlådans tredje sommarvin visar ännu en gång prov på hur mycket roligt vin som finns att tillgå bara man tar en avfart från den vinösa motorvägen.

Tills nästa gång. Premiärdopp, i tempererad bassäng, men ändå...

onsdag 2 juli 2014

Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013..

Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013


Lingondrickats syrlighet parat med drottningssyltens slösaktiga frukt, toppa med några solmogna körsbär, lite örter och du har Cento Filari Barbera d'Asti La Mota 2013. Ok, det är egentligen varken syrligt eller syltigt utan bara otroligt friskt och saftigt med bareradruvans mer generösare inslag och en syra som gränsar till aggressiv. Ett renodlat matdricka, ångrar starkt att jag inte poppade detta till den hemmagjorda pizzan med färsk salami och alldeles för mycket mozzarella, som om det nu går att ha för mycket mozzarella. Hursom, vinlådans andra smakprov leverera ytterligare en personlig upplevelse även om jag ska medge att detta inte helt faller mig i smaken.

Tills nästa gång. Ok pappa vem ska vinna, solen eller regnet? SOLEN!...

torsdag 26 juni 2014

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012..

Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012 

Har ni provat något från vinlådan tidigare? Det har jag, då kan man fråga sig varför det tagit till nu att köpa en första låda? Det enda vettiga svar jag har på den frågan är att jag i vanliga fall gärna plockar ihop blandlådor själv. Men nu gick det faktiskt inte att värja sig längre och varför ska jag. Ekologiskt, biodynamiskt och ytterst medvetna val med tillhörande info och passande matförslag, kan det bli enklare och bättre? Självklart spelar den egna smaken in men om man vill leta sig ut bland mer medvetna viner känns 895 kr plus frakt för en sexa blandat som rena kapet.

Det tog ganska exakt 6 timmar från att jag hämtade ut lådan på bussgods till att korken for ur Le Rocher des Violettes Côt Vieilles Vignes 2012. Oj va blommigt det här var, lite småfjärtigt till en början, annars är det en ren och ytterst bärig doft. Sammanhållen, lekfull och charmigt balanserad. I munnen beter det sig som en seriös beaujolais, bärig och charmig, något lite grönt smyger sig på efter ett tag och öj vilket bett det var i de lite småträiga och otämjda tanninerna. Helheten är helcharmig, eget men det hårda och träiga i slutet behöver nog en ganska rejäl köttbit för att mjukna. Men vänta nu, efter en rejäl släng luft försvinner det hårda i slutet samtidigt som det tillkommer en hint av bondgård, om det var klunkvänligt innan är det inget i jämförelse med nu.

Trots att jag gillar vinet skarpt, allt från det enkla, robusta till den dansanta lättsamma drickbarheten, längtar jag till nästa upptäckt i blandlådan. Hur ska de här sex, förlåt fem, flaskorna räcka i 3! månader tills nästa blandlåda kommer ter sig som ett mysterium? Fast det är klart, den som väntar på något gott.

Tills nästa gång. Nu är det semester på riktigt...

fredag 20 juni 2014

Ulf skjuter från höften..












Sommarlov, vad passar bättre än att Ulf och son kommer för att förgylla de första dagarna. Frågan var bara om barnen skulle löpa amok, och jo, fast på ett bra sätt. Lite gott fick vi i oss också, ok, inte så lite gott var det. Eftersom sommarlov snarast betyder mer jobb för en utmanövrerad pappa får det bli en bildlig återgivelse på dagarnas offer. Bäst var dock att se Ulf våndas över land, druva, årgång och annat väsentligt, blindbock ftw.

Ok, några korta lärdomar från det druckna. Årgångsmadeira är slösaktigt gott, syra, komplexitet och smuttglädje, ett kap och extra roligt att det går att få tag hyfsat enkelt. Alsace kan vara riktigt nasty, eller i det här fallet helt och hållet underbart, skulle vi vara lagd åt det hållet skulle vi ropa FYND! Vi lugnar dock ner oss och konstaterar lugnt att vi gärna hade gett någon hundring extra för just denna flaska. Tydligen hade vi ryckt samma champagne men vad gör det när det smakar så här, årgångens syra i kombination med en egen stil, mums till våfflor med syradgrädde och stenbitsrom. Mer lagrad Chablis och likaså med Ch9dp. Vit bourgogne kan vara snordyrt och minst lika gott, helgens vin med ett otroligt djup, frukt, mineralrök, rätt hanterade fat i en härlig symbios. Herr Brumont kan sin tannat även om den kanske blir aningen övermäktig som ung, Santa Duc lyckas även i en svårare årgång som 2011 och om det luktar sydrhône utan för mycket fläskig frukt är det USA.

Tills nästa gång. Och ännu är det inte slut på det goda...  

tisdag 17 juni 2014

Gemtree Cinnabar GSM 2013..



Gemtree Cinnabar GSM 2013
Biodynamiskt, nyhet på de flesta SB hyllor, 45% Grenache, 40% Shriaz, 15% Mourèdre, odlat i McLaren Vale, Austrailen.

Gemtree Cinnabar GSM 2013 (nr 4624, 119 kr) har gott om busig ung frukt, tankarna drar åt Frankrike men det finns något varmare som tillslut landar i nya världen. Intagande på alla sätt och vis. Munkänslan är precis, gott om syra, ung frukt, även här något busigt och vitalt. Finns inget tungt eller överextraherat så långt tungan kan nå, snarast lite utmanande i all härlig drickbarhet. Avslutet är piggt, kanske lite aggressivt med mer syra än tanniner. Va skönt det känns när vinet infriar precis varje förhoppning, lättsamt, generöst men med den där vitala biodynamiska nerven som närmast kan beskrivas som dansant. För att låta som en gammal skiva som upprepat sig, ett klockrent val till en blandad grilltallrik, sådeså!

Med tid blir det mer homogent, saftigare och allmänt lenare. Jag misstänker att de tre flaskor som fick följa med hem kommer ta slut i ett nafs, alltså köp mer och bjud fler.

Tills nästa gång. Ännu ett vin som frun gav tummen upp, I'm on a roll...

lördag 14 juni 2014

Naturligt Vin av Emil Broomé och Emil Arvidson

Boken Naturligt Vin


Författarna: Emil Broomé och Emil Arvidson
Personligen är jag varken särskilt monoton eller militant i mitt vindrickande. Ska medges att jag på senare tid försöker konsumera mer medvetet men medvetet kan betyda stor som liten producent, franskt som australiensiskt, cab som gamay. Det finns en tillfredsställelse att vinvärlden är differentierad och den individuella smaken likaså. Jag vill inte, kommer inte, skriva någon på näsan vad som är bra eller dåligt, det räcker gott att "veta" det själv. Att däremot kunna bidra till ett mer kvalitetsintriktat drickande ser jag som en bonus.

Med det i åtanke är det uppfriskande nästan löjligt underhållande att svepas med i en bråkdel av det som utgör Natuligt vin, utan överdrivna smaknoter, moraliska pekpinnar eller faktabetungande text. Lättsamt, glädjande och personligt får vi följa med på en liten resa i Emils och Emils fotsår.

För seriöst, kan man annat än älska historierna! Oavsett vad man tycker om färdig produkt, naturligt eller ej. Det är en liten men naggande god samling porträtt som samlats i den första svenska bok om naturligt vin. Jag formligen slukade boken. Från pärm till pärm får vi följa, nästan smaka, en bråkdel av allt gott, excentriskt och aningen skruvat som finns i naturlig väg. För naturligare än Hirotake Ookas lilla branta plätt i Cornas blir det inte, bra eller dåligt, det är upp till var och en att bedöma men för mig, ganska ny i vinvärlden lockar verkligen historierna. Det känns som att någon har rört om i grytan och att vinvärldens "storheter" inte behöver komma från ett flådigt slott utan lika gärna kan komma från en övervuxen plätt i en brant sluttning.

Om jag ska nämna något på avigsidan så känns det aningen otillfredställande, jag vill ha mer, mer av allt. Och främst mer om de människor som banat väg, de personer som Emil och Emil hänvisar till utan att porträttera. Men det hoppas jag kommer i nästa bok, för det här området förtjänar helt klart mer svensk litteratur, framförallt om det framförs som här.

Och nej, det spelar ingen roll om jag läser boken för första eller sista gången, ständigt kommer jag på mig själv att vilja veta mer, få svar på frågor om vin och människan bakom som jag tidigare inte visste att jag hade. För naturligt vin väcker frågor oavsett om det handlar om att flytta sten, experimentera med nästinpå utdöda druvor, bekämpa fördomar eller bara ta en sipp till.

Tills nästa gång. Nu är det bara vinet som saknas

Pst. Fick Naturligt Vin av Emil Broomé och Emil Arvidsson som recensions ex.

torsdag 12 juni 2014

Fox Creek Short Row Shiraz 2010..



Fox Creek Short Row Shiraz 2010
Olivträd, eukalyptusträd, fåglar som äter upp skadeinsekter, luftig plantering av rankor med vind och sol som bästa skydd mot skadedjur, ständig kontroll av fuktighet i marken för rätt dosering av det värdefulla vattnet. Vet inte om jag vill romantisera bilden men jag vill gilla Fox Creek. Short Row Shiraz är nämligen ett vin jag vill kunna köpa igen, igen och igen med gott samvete. Det finns något svalt och lättsamt i all mustig frukt, större syskonet Reserve har såklart mer av allt men som ung, har ännu inte provat någon med ålder, drar Short Row helt klart längsta stået. Short Row 2010 (nr 6145, 154 kr, nu är det årgång 2011 som gäller) är som vanligt en fröjd, full med mustig frukt, ekfatstoner men med den där svalare lättare följsamheten som gör att det landar med båda fötterna helt rätt i min mylla.

Tyvärr kan jag inte återge det ytterst trevliga samtalet med Scott Zrna, chefsvinmakare på Fox Creek, som jag fick tillfälle att åtnjuta på Mitt Kök mässan 2013. Tekniskt krångel har satt käppar i hjulet för det, men det jag minns mest, förutom en portfölj som satt riktigt fint, var hur sympatisk och lättsamt mötet var, stora likheter med hans vin med andra ord.

Tills nästa gång. Frun ger äntligen tummen upp...

söndag 8 juni 2014

Domaine de Fondrèche Fayard 2012


Domaine de Fondrèche Fayard 2012
Domaine de Fondrèche Fayard 2012 (nr 75392, 149 kr)  är en riktig fröjd i näsa och gom, lätt, läskande, balanserat, lakrits, örter, peppar och blåröd frukt. Direkt men inte burdust, enkelt men inte banalt, stor men långt från tung. Det finns något floralt, nästan dansant som tar med på en riktig svängom. En sipp till, bara en sipp till eller varför inte en sipp till. Känns som ett vin gjort för att svepas svalt i stora klunkar. Ett vin som skapar mersmak, vilket bevisas av att flera flaskor fått sätta livet till under den senaste tiden, ett vin som gjort att drickas ung. Helt enkelt ett ärligt sydfranskt rödtjut som varken kräver allt för mycket uppmärksamhet eller sällskap. Större syskonet Nadal 2011 är en helt annan historia, samma utmärkta balans men mer av allt, framförallt komplexitet.  

Tills nästa gång. Kära frun börjar dock bli aningen less på allt surtjut som hällts på sistone..

fredag 6 juni 2014

Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011

Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011
Biodynamiska Castello dei Rampolla Chianti Classico 2011 (nr 95233, 179 kr) kommer med en skön tillgänglig och balanserad doft med varm frukt, gott om typiska stramare chiantimarkörer blandat med lite mustigare toskanska cab toner. Över det hela dansar även något ungt och floralt.

Det formligen tjuter matvin, syra och slank men utfyllande frukt, utmanande och lite småtuff. Men vadå, det finns balans, något animaliskt och dansant som ändå gör det njutbart på egen hand, för att inte tala om det långa strama avslutet. De småköttiga tanninerna och det superstrama längst bak i svalget gör dock att resterande flaskor åker ner i källaren och glöms bort, ska vi säga 2-3 år till nästa besök. Efter lite tid kommer en klädsam pust från landet.

Men vänta nu, dag två faller doften ihop, hela uttrycket blir slankare, mer homogent och polerat, nu är det ingen tvekan om att det krävs mat. Vete katten vad man ska tro om doften men inte känns det helt koscher. Jaja vi får väl se vad som händer efter en källarvända.

Tills nästa gång. Nu väntar jag på Sammarcon...

måndag 2 juni 2014

Les Jamelles Naturelles Merlot 2013



Les Jamelles Naturelles Merlot 2013
Jadu, Les Jamelles Naturelles Merlot 2013 skäms verkligen inte för sig. Direkt, tillgänglig med generös frukt men med en viss sval örtig charm som direkt för tankarna till en lättare grillmixtallrik. Balanserat, småflörtigt utan värst mycket motstånd eller allt för mycket muskler. Tur att jag har en till vända på Eckerölinjen inplanerad i sommar, för 75 kr känns det dumt att inte fylla på förrådet till kommande grillkvällar.

Tills nästa gång. Gräsänkling...