torsdag 31 december 2009

Côtes du Rhône Joseph Pellerin 2007. Och så var vi bara fem..


Det nya året får tyvärr ringas in utan de kära vännerna i Toretorp, sjukdom har satt krokben för morgondagens eskapader. Vi får helt enkelt njuta av varandras sällskap nästa år istället.

Men skam den som ger sig, fem tappra är kvar om man räknar lillen. Dagen har varit kantad av allehanda bestyr, den obligatoriska gäst städningen, tvättning, tvagning ja ni fattar galoppen. En av de trevligare förberedelserna är mat och dryck relaterade besyr. Porten ska ställas upp, vinet ska tempereras och köttet ska putsas. Eftersom det ska vara ganska stora mängder vin till köttet, i såsen och i gryta är den första boxen på över ett år ett faktum. Egentligen spelar det ingen större roll hur vinet smakar om det ska vara smaksättare men nyfikenheten tog som så många gånger innan överhanden.

Vient fruktigt med jordgubbar och björnbärssylt, ganska inbjudande med lite örter och en touch fat som är snyggt inbakat. Smaken tar vid och är relativt slank men med hög syra och näst inpå obefinliga tanniner. Eftersmaken sitter i överraskande länge med körsbär som mest framträdande. Vinet känns korrekt, drickbart och lättillgängligt. Egentligen är dess opersonlighet dess svaga sida, i likhet med de flesta boxviner finns där ingen riktig tjusning, ingen orginalitet, ingen potential till något mer. Men för 72 kr litern har ni ett fullt drickbart vin som i mitt fall förhoppningsvis ska bjuda en och annan nyans i maten.

Tills nästa gång. En box per år räcker...

lördag 26 december 2009

Arcade's Prosecco Frizzante, Villa Puccini Gold Label 1997 och Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Bara en kalkon..


Kalkonmiddag dagen efter dopparedagen, i mitt tycke en mycket godare middag än föregående dags överflöd. Dessutom desto roligare att matcha drycker till än det sammelsurium av intryck som gårdagen bjöd på. Kvällens topp var dock inte dryckerna utan maten, en riktigt saftig kalkon med en gudomlig gräddig sås och baconströsslade brysselkål. Såå gott..

Men ok vi drack något till också, aptitretare i form av Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr). Ville testa denna eftersom vi ska dricka den som nyårsskål. Druvigt med päronsötma i doften, lovar faktiskt ganska mycket. Smaken kan inte matcha utan tappar så fort vinet hamnar i munnen, en liten beska i slutet som blir mer och mer påtaglig ju varmare vinet blir gör att slutsatsen blir välkylt på tolvslaget. Ingen hit men absoult drickbart och faktiskt ganska aptitretande.

Så till kvällens röda, tio år skiljer vinerna åt.

Först ut är Villa Puccini Gold Label 1997 (nr 87299, 120 kr), vinet utgörs av blanddningen 90 procent Sangiovese och 10 procent Cabernet S. Vinet visar upp en klar mognad i glaset, doften ger torkad frukt med lite multnadstoner, inte trött utan snarare sammansmält. Svartvinbär och körbär kan jag utskilja. I munnen är vinet slankt och känns lite tröttare än lukten angav, tanninern är i närmast obefintliga. Mer torkad frukt och ett hyfsat långt slut. Tycker mig också känna igen en rotfruktston mitt i allt och en släng av tomater. Kan tycka att det är lite för klent av allt men ändå en trevlig bekantskap som bara förstärker förvissningen om att lagrat är gott.

Vin två är en av de flaskor som mina föräldrar kånkade hem från sin Italienresa nämligen Crociani Rosso di Montepulciano 2007. Crocianis Rosso har samma druvsammansättning som storebror Vino nobile di Montepulciano, Prugnolo Gentile (Sangiovese) 75%, Canaiolo nero 15%, Mammolo 10%, men spenderar endast 7-8 månader i ekfat till skillnad från nobiles två år. Tanken var först att lagra detta några år men nyfiken tog överhanden. Doften är lite återhållen men med en varm ton av torkade körsbär och russin, ett stänk målarfärg svävar över en hint av ek. Trevligt utan att bli spektakulärt. I munnen känns vinet slankt med hyfsat drag i frukten, en liten kryddighet och bra drag i tanninerna. Kvar stannar ett lite animaliskt drag och torkad frukt. Syran är aptitretande och stilla tänker jag att det skulle nog ha mått bra av lite mer källartid.

Till maten är gammal äldst, den sammentslena frukten gör sig bra till den saftiga fågeln. Frukten och kryddan i Rosso vinet är helt enkelt lite för mycket för maten att handskas med. Efter maten och ytterliggare en stunds luftning kommer Rosson till sin rätt, känns helt enkelt som att det är ett "större" vin. Förhoppningsvis kan Nobilen i källaren väcka desto mer vällust om några år. Känner mer och mer att moget är min melodin.

Tills nästa gång. Villa Puccini är trots allt bara Villa Puccini, trots ålder och glänsande etikett..

fredag 25 december 2009

The Balvenie Doublewood 12 Years. Och (h)julen rullar på..


Gårdagen var riktigt trevlig, massa folk, massa mat, massa klappar. Det som först verkade bli ett fiasko med tio minuters sömn efter maten för den lille, istället för de sedvanliga 1-1,5 timmarna, blev istället en väldigt lyckad kväll med en knapp märkbar humördipp. Länge leve L. Ne som vanligt men ändå så ovanligt, är något visst med julen när man kan uppleva den med och igenom sina barn.

Mat och dryck fanns som sagt i överflöd, lyckades dock låta bli en överätning denna gång. Länge leve jag :). Det som stack ut på julbordet var en trevlig hemmgjord citronsnaps som gifte sig med både den rökta och gravade laxen. Annars blev det ett och annat smakprov av årets julölar, Wisby Julbrygd var lite mondant besk med de sedvanliga kryddorna, Nils Oscar kalasjulöl var lite söt med en bränd karamell ton i mitten, för att nämna några. Till avec serverades eller serverade man själv efter behag.

En ny bekantskap var The Balvenie Doublewood 12 Years (nr 10477, 419 kr). Som namnet antyder lagras denna på två olika typer av fat, först 12 år på bourbonfat sedan 6-12 månader på sherry. Doften är ganska stor med en påtaglig fruktighet (tropisk frukt) med inslag av honung, vanlij och karamell. Lukten går igen i smaken men ger ett lite obalanserat intryck. Eftersmaken sitter kvar ett tag med lite knäck och torkad frukt. En lite udda upplevelse och inte riktigt min melodi. Vill ha rent sötfruktigt från sherryn eller en stram vanlij atack från bourbon det här blir något mitt emellan. Då levererarade Glenkinchie 12 Years (nr 83823, 419 kr) ett mer samlat intryck, lent, smakrikt och dämpat istället för den trumpetande Balvenien.

Sammantaget en mycket trevlig kväll utan något spektakulärt, alltså precis som vilken annan jul..

Tills nästa gång. Trevlig fortsättning... 

lördag 19 december 2009

Château Baulos la Vergne 2001. Mmm Bordå..

Ja nu återstår frågan om det verkligen är Mmm.. med Bordeau eller är det den romantiserade bilden som har lagt ett rosa skimmer över mina små grå. Den Château La Tour de By 2004 som jag smakade tidigare i somras väckte mersmak, men efter denna har det varit runt på B-sidan. Så det var kanske inte mer än naturligt att när blickarna kastades på BS fastnade den på Château Baulos la Vergne 2001 (nr 82488, 86 kr) en bordå med några år på nacken och ett nästinpå misstänksamt lågt pris.

Hur var det nu med de fördjupade kunskaperna?
I likhet med sina storebröder från den högra sidan består Château Baulos la Vergne 2001 mestadels av Merlot, närmare bestämt 85% med den resterande delen Cabernet Franc. Château Baulos ligger i Fronsac och ägs av svensken Frederik Olsson. Slottet producerar årligen ca 35 000 flaskor av stockar med en genomsnittsålder på ca 30 år. Fronsac ligger väster om mer kända Saint-Emilion.

Så hur var då vinet?
Jag möts av en otroligt inbjudande doft. Mörkt och murrigt med lite multna löv men också en hel del frukt i form av svartvinbär och plommon. Faten finns där men är integrerade och lämnar mest lite vanilj och mörk choklad. Smaken är slank med lite mindre frukt, även om både vinbären och plommonen kan skönjas tillsammans med mörkchoklad och lite vanilj. Avslutet är lite kryddigt med en aning rått kött och en hel del sandpapperliknande (nollans sandpapper) uppstramande tanniner. Eftersmaken är långt med mestadels grön paprika men även här dröjer sig lite mörk frukt kvar. Riktigt intressant och jag förvånas över hur väl detta passar min gom. Om jag ska klaga på något så är det den gröna tonen och en något ihålig mitt men å andra sidan är det riktigt personligt och det är mer än vad man kan säga om de flesta andra viner för 86 kr på SB. Så ett telefonsamtal bort och ni har ett fullgott vardagsvin en trött  lördagskväll.

Tills nästa gång. Det är Mmm.. med bordå...

Ps. Passade bra till spjället med mos, riktigt bra tilll manchegon med fikonmarmeladen och slutligen slank det ner med en liten choklad bit.Ds

Inlägg 100. Och så kom vargavinter..

Solsken, en halvmeter snö, -20 grader och granhämtning. Nu kan julen komma. Det är med viss bävan vi klär på vår lilla tetting och trotsar kylan. Puh jo det gick bra, lite kalla händer och kinder men annars ett sprudlande humör och medvetna ramlingar. Det är å andra sidan svårt att komma upp med trelager när man är 16 månder.

Såg att detta är mitt hundrade inlägg, hade tänkt fira detta men med handen på hjärtat känns det inte riktigt rätt. Jag återkommer när det är hundra utan mina allmänna vinfunderingar. Alltså hundra provade drycker. Då j^vlar. Det väcker dock en tanke, varför? vad? och hur? Några av de pedagogiska grundpelarna men man är inte lärare för intet. Varför? Det är roligt, intressant att sätta ord på sina funderingar, roligt att gå tillbaka och se hur man upplevde något i efterhand, ett sätt att hålla reda på intrycken för att nämna några svar.. Vad? Om drycker, maten till eller kombinationen. Ok ett och annat familjeinspirerat spår också. Hur? Eftersom tiden oftast tryter blir det ganska spontana inlägg utan vidare fördjupning. Ok en viss fördjupning kan förekomma men oftast inte. För mitt egna intresses skull tycker jag att fördjupningen kan bli bättre. Så, efter hundra inlägg blir konklusionen. Fortsätt att ha roligt, skriv om det som känns bra men med lite mer fördjupning.

Tills nästa gång. Inlägg 101 blir bara vin..

fredag 18 december 2009

Rum Plantation Trinidad 2000. Julbord och egen bil..

Sista dagen innan en behövlig ledighet, kanska mer behövlig för vissa. Julbord och sedvanliga klappar, en trevlig tillställning. Kunde dock inte riktigt svepas med i kollegornas uppslupenhet, jag skyller det på pappaledigheten som gör att besöken mer känns som studiebesök än umgänge med kollegor. M hade som utlovat med sig ett av mellan släppen i november, Rum Plantation Trinidad 2000 (nr 10382, 415 kr), då jag hade egen bil fick det bli en lite skvätt för avsmakning. De söta dofterna av arrak, mörk choklad, russin och apelsinskal letade sig fram, trots plastglas och nästäppa. Smaken var söt, balanserad med tidigare nämnda inslag. Trots att eftersmaken försvann fortare än illa kvickt kan jag absolut rekomendera detta som ett alternativ till de mer sedvanliga avecerna. Och definitivt bättre än den stickiga, kemiskt luktande och smakande "päroncognacen" som är så populär till de som inte tycker om Whisky eller Cognac.

Till nästa gång. God jul och Gott nytt till alla som var med och inte med denna afton..

Ps. Tack M för ditt bidrag och tack till de som betalde julbordet. Ds

tisdag 15 december 2009

Michel Fonné Riesling Tradition 2007. Och så kom snön..


Snön kom, och det med råge. Skottning och lek med L i årets första snöyra, härligt! Förkylningen då? Jo den är kvar, åtminstone i näsan. Ahh så tråkigt att vara berövad och smått bedövad och inte kunna njuta av dofter och smakare. Men skam den som ger sig. En liten lättning och ner med näsan i glaset.

Svavel och lite unken frukt. Ja kanske inte det bästa första intrycket. I med lite mer luft och dofterna börjar släppa även om det är i det blygsammaste laget. Kanske var lite väl ivrig med en näsa som släpper igenom dofter med liknande intervall som en sinuskurva. Jo nu blev det lite mer heads on, bokstavligt talat. L:s bravader kräver uppmärksamhet vilket resulterar i en skvimp med glaset och följdaktligen vin i näsan. Vet inte om det är näsköljning med vin eller en topp i kurvan men nu känner jag en hel del gula äpplen, tropisk blommighet toppat med honung och lite petro. I munnen känns det lite tunnt med en liten "själkig" ton i mitten och en liten beska i slutet. En del blommor och lena toner av honung letar sig också fram och stannar kvar relativt länge. Hur var vinet frågar T? Jo gott, lättsamt, läskande lättsmält men kanske lite tunt är den spontana reaktionen. Kanske lite väl beskt också, tänker jag samtidigt som glaset ställs undan. För att göra upplevelsen rättvisa korkar jag igen och väntar på en friskare näsa. Michel Fonné Riesling Tradition 2007 (nr 90298, 99 kr) lockar inte till återköp utifrån dagsformen, vi får se om det presterar bättre i morgon eller dan efter.

Tills nästa gång. Jag kan se ljuset..  

lördag 12 december 2009

Dryckesfönster.. Någon?

Sliten, grå och allmänt håglös. Jo det var en annalkande förkylning som nu är i sin fulla blom. Nästäppa och allmänt svullna körtlar innebär att näsan och stupen hålls borta från alla typer av nyanserade smaker. Alltså dags för lite kontemplation.

Under den tid som mitt vinintresse eskalerat till något som endast kan liknas med en lavinartad passion har källaren fyllts på med både sådant som jag druckit och sådant som endast har inhandlats med framtiden i åtanke. Ett av de många uttryck som har fyllt på mitt vokabulär är: Dryckesfönster. Något som jag i skrivande stund endast har läst mig till utan någon möjlighet till egna erfarenheter. Det närmaste jag kommer är den Lange Nebbiolo från Pio som hade genomgått en smärre metamorf i källaren, i och för sig så tänker jag på saken så har det nog hänt saker med andra viner också men inte i samma utsträckning. Men vad händer med de lite större kanonerna? Jag har fastnat i allehande intressen förut men det som gör vinintresset så intressant är dess mångfacetterade uppenbarelse. Ett vin kan nästan upplevas olika från dag till dag, ja eller rent av under samma kväll. Häftigt.

Så då kommer frågan: Hur länge ska man vänta innan korken ska dras? Jo jag vet att det beror väldigt mycket på hur man vill ha sitt vin och hur de lagras. Vissa vill ha mycket frukt, andra vill ha stalltoner, den tredje vill ha något annat. Men faktum kvarstår att vissa viner levererar något mer efter ett tag, det är åtminstone vad jag har läst mig till :). Ponera att lagringen är optimal (ca 13 grader konstant), hur länge skulle ni sitta på följande flaskor?

Châteauneuf-du-Pape
Château Mont-Redon 2004
Château Mont-Redon 2004
Saint-Benoit Grande Garde 2005
Domaine du Vieux Lazaret 2006
Bosquet des Papes 2006
Cuvée du Vatican 2007

Övrigt
Taylor's Quinta de Vargellas Vintage Port 1988
Ürziger Würzgarten Riesling Auslese 1995 Weingut Karl Erbes
Moulin Touchais 1995
Allesverloren Fine old Vintage 2005
Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2006
Langhe Nebbiolo 2007 La Spinetta
Dr Loosen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007

Tills nästa gång. Jag har lite idéer har du?...

onsdag 9 december 2009

St Peter's Winter Ale. Lika grå som vädret..


Jag känner mig lika sliten och grå som vårt vinterväder. Vad hände med livsgnistan? Var är snön? Snön kommer till helgen hoppas att gnistan hittar tillbaka tills dess. Vad gör jag om det känns trist? Slår upp lämplig dryck och planerar för framtiden. Jo det är sant, listornas mästare är igång igen. Denna gång handlar det om inköp till den kommande lillen.

I glaset denna kväll huserar St Peter's Winter Ale (nr 11331, 25.90 kr, 500 ml). Ytterliggare en julnykomling men som skillnad till de flesta riktigt sticker ut med sin runda gammelmodiga form på flaskan. St Peter visar upp en riktigt mörkt brun fasad med en liten skummig kant. Det doftar lite bränt socker, vört, aningen honung, ganska fylligt utan att bli mäktigt. Smaken är lite bränd, syrlig med en liten brödighet som övergår i en märkbar beska, slutet är ganska långt med bittermandlar och vört. Alkohlen märks knapt men det gör däremot den beska som jag inte inte finner allt för tilltalande. Här ska nog tilläggas att det snarare handlar om mina egna smakpreferenser än om en allt för uttalad beska. Jag är ganska kännslig när det kommer beska i öl. Komplext mer än gärna, beska nej tack.

Hm, om man dricker det utan allt för mycket filosoferande över smaker och nyanser fungerar det mer än väl. Finner det ganska lättsamt och smakrikt. Ja det här blir man inte riktigt klok på. Kommer inte att köpa det igen men de droppar som är kvar fungerar mer än väl till framtidsplanerna som ska smidas ikväll.

Tills nästa gång. Hoppet är det sista som överger en...

Ps. Orrefors Primeur fungerar mer än väl som ölglas. Ds

Caol Ila 18 yo. Whisky, bara whisky..


Doften är riktigt lovande, söt, lite fruktig med en härligt inslingrande touch av rök, Rätt fram med många nyanser utan att bli framfusig. Så här vill jag att den lätta rökiga sidan ska dofta. Det märks att Caol Ila har fått ett minimum av 18 år dofterna känns integrerade och ger ett klart helhetsintryck. Stilla förväntan, ni vet när ni inte riktigt kommer er för att smaka för att doften är så härlig. Men tillslut tar nyfikenheten överhanden. Jag har druckit detta vid ett flertal tillfällen tidigare och verkligen sparat på de kvarvarande dropparna. Flaskan har nu levt sitt sällsamma liv längst bak i skåpet tillräckligt länge för att en ny påhällsning var på sin plats. Men vad har hänt? I munnen känns det först tunt och lent jag får vänta på att vätskan ska förflytta sig en bit in svalget innan jag känner lite av det doften lovar. Efterhand tar en lätt rök över för att övergå i en ganska lång men ändå tunn eftersmak av mer rök och lite fat.

Minns jag så fel? Har mina smakpreferenser förändrats så drastiskt? Kan det ha blivit dåligt av att stå öppen? Frågorna hopar sig i samma takt som vätskan försvinner ur glaset. Jo det är fortfarande drickbart men har tappat många placeringar på den inofficiella Svenssonska top 10 lista där den tidigare hade en given topplacering.

Tills nästa gång. Sörjer inte att denna är slut på SB, men det kanske du gör?...

tisdag 8 december 2009

Till nyår. Lista 1.0..

Tänkte lägg ut mina tankar kring nyårsmenyn så att våra långväga och närbelägna vänner kan läsa, begrunda och komma med synpunkter på dryckes upplägget. Observera att detta är en helt igenom preliminär lista som kan och kräver uppdatering. Mina grundtankar kretsar kring temat: Gammalt beprövat och lite nytt..

Fördrink med tilltugg
Alltid kul med något bubbligt som livar upp stämningen lite. Med två små krabater kanske det görs ändå, desto bättre. Bubbel, snask och sällskap alltså.

Rotari Brut Riserva 2005 (nr 7567, 99 kr).

Min motivering: Ett trevligt alternativ till Champagne som aldrig gjort mig besviken. Har legat i källaren nästan ett år vilket borde innebära lite mindre bubblor, lite mer integrerad smak, helt enkelt lite bättre. Läs mer om hur jag upplevt det här.

Först har vi..
Denna rätt är lite av en överraskning, har aldrig smakat det och kommer med handen på hjärtar inte riktigt ihåg vad den innehåller. Men något skaldjursinslag misstänker jag, var det räkor ;)

Rabl Riesling 2008 (nr 95304, 79 kr)

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295, 73 kr)

Min motivering: Eftersom jag inte riktigt vet hur smakerna ter sig tar jag två säkra kort. Har smakat båda tidigare och tror inte att någon kommer att bli besviken. Båda borde fungera bra med skaldjur, dessutom kan det vara trevligt att jämföra två helt skilda stilar.. Läs mer om mina upplevelser här och här.

Så kommer Oxen..
Jaha ja Oxfilé, potatisgratäng med någon typ av sås. Kan det bli mer klassiskt eller godare än så.. Här finns det möjligen oändligt med kombinationer men något kryddigt och mustiga är nog på sin plats.

Ramón Bilbao Finca Valpierre 2006 (nr 3071, 127 kr)

Quinta do Encontro Merlot Baga 2006 (nr 96947, 99 kr)

Min motivering: Spanien möter Portugal. Den moderna varianten av Rioja utan de träiga dillchipsen från Spanien möter det portugisiska kraftpaketet. Mörk laddad frukt i överflöd och förhoppningsvis tillräckligt med motstånd för att kunna möta upp mot den möra oxen. Jo jag har faktiskt smakat innan, ialla fall ett av dem.

Choklad, choklad och åter choklad..
Visst ska va ha något litet till den chokladinspirerade rätten också.

Portal Late Bottled Vintage 2000 (nr 92001, 89 kr)

Min motivering: Vad är en långhelg utan port. Ja egentligen som vilken långhelg som helst. Däremot tror jag att detta kan passa och bjuda på en upplevelse. Alltså ett perfekt avslut på kvällens matinslag.

Skål var det här..
Kl 24.00, ja eller så länge vi nu orkar vara vakna :)

Arcade's Prosecco Frizzante (nr 95631, 66 kr)

Min motivering: Något bubbligt läskande med fruktiga inslag som kan avrunda kvällen. Borde väl egentligen smaka detta innan jag utsätter oss alla för det. Om inte annat kan det bli mitt nyårslöfte till nästa års nyårsfest. Förutsatt att jag blir bjuden efter detta alltså..

Tills nästa gång. Kommentera mera..

Ps. Oj vad egocentriskt detta inlägg kändes men ni får ta det med den näve salt som sig bör. Lite trevligt med en liten tanke ialla fall :) Ds

söndag 6 december 2009

Kamptal DAC Riesling 2008. Fullt ös..

En dag i livet..
07.00 Vakna
07.20 Välling
08.00 Frukost
09.40 Färd till köpcenter
11.00 Lunch
12.20 Färd hem från köpcenter
14.20 Mellanmål
14.40 Färd till Toretorp
16.30 Färd hem
16.40 Kvällsmat
18.40 Bad
19.10 Välling
Däremellan fullt ös med en 15 månaders som utvecklas från dag till dag. Helt underbart.

Så dags för lite pappatid. Kamptal DAC Riesling 2008 (nr 95637, 89 kr) får mig att börja tänka i banor om prisvärdhet. I februari släptes den 10 kr billigare Rabl Riesling 2008 detta vin utlystes som månadens vita budget fynd av flertalet skribenter men detta har gått relativt obemärkt förbi.. (för en mer ingående avhandling av månadens vinskribenter ta ett besök hos Billigt vin i början av varje månad, ett utmärkt bevis på vinifierade excelkonster på högsta nivå.)

Kamptalen är väldigt lik sin billigare februarinyhet men något mer sammansatt. Doften är piggelin söt med de obligatoriska päronen, gula äpplen, blommighet, honung, lite citrus och en pigg syra. Nog för att det känns igen men det är riktigt godisgott. I munnen är detta riktigt lent med lite mindre nyanserad smak än doft med en liten tvist av grapefrukt i slutet, eftersmaken är ganska lång med gula äpplen, honung och persika. Som smutt vin är detta defenitivt värt 10 kr mer men frågan är om det inte är lite väl hemtamt. Känns helt enkelt lite snällt och publikfriande. Jaha, 8 gram socker per liter förklarar den påtagliga sötma som följer med från doft till strupe. Till Laxpanna fungerar det helt ok men jag tror att det är som fördricka eller efterdricka det passar bäst, eller kanske något med lite kryddigt inslag.

Tillbaka till prisvärdhet. Det blir inga fler flaskor av detta för min del, kräver nog lite mer komplexitet för ett vin som ska stå aléna. Till mat fungerar den 10 kr billigare Rablen helt enkelt bättre med sin mer uttalade torrhet, efter att detta ändrade form i kylskåpet. Vad handlar då prisvärdet om när vinskribenterna skriver upp ett vin? Är det kombinationen mat - vin som skribenterna avhandlar och i så fall vart är är maten? Och hur ska man kunna veta när de menar vad? Hm det kanske är så att det är den egna smaken, tillfället, temperatur, sällskapet för att nämna några beståndsdelar som i slutändan påverkar huruvida ett vin är "prisvärt"? Eller rättare sagt köpvärt.

Tills nästa gång. Steg för steg närmar jag mig mina egna preferenser...

Ps. Märker att det är mycket fullt ös, men det är faktiskt fullt ös. Ds

lördag 5 december 2009

Allegro Ultima Montepulciano d'Abruzzo 2000. Surt sa räven..


T är sjuk, igen. Det är riktigt trist att hon aldrig får vara på topp eller åtminstone sig själv. Själv känner jag mig inte heller på topp så för att lätta upp stämningen lite tänkte jag ge mig på en gammal italienare som ramlade in från beställningssortimentet.

Med en näsa som är allt från frisk öppnar vinet upp med en för mig ovanlig och svårtydd doft. Vad är det här? Någonstans mellan russin, torkade körsbär och torkade fikon med en viss antydan till aceton i kanten. Doftar ganska mycket men torkat, ja svårt att förklara som sagt. Just ja synintrycket måste också vara med, lite grumligt ljust röd men ändå så pass mycket pigment så att det kan klassas som vinrött. Smaken påminner lite om portvin med sin torkade frukt, surakörsbär, lite svartavinbär, torkad skinka och torra nästan obefintliga tanniner. Eftersmaken sitter dessutom kvar ett tag med gissa vad? Torkad frukt. En trevlig bekantskap om det inte vore för att det ligger ett surt och småsnipigt täckte över hela upplevelsen. Försöker med allt, från skinka, korv, ost till och med köttbullsmacka ingen kombination mildrar den surmuliga upplevelsen. Till slut ger jag upp och förlikar mig med att det var en trevlig och lärorik bekantskap men att det kanske är att kräva för mycket att tio år och 77 kr ska leverera mer.

Om man läser om Allegro Ultima Montepulciano d'Abruzzo 2000 (nr 95722, 77 kr) på importörens hemsida verkar det desto mer spännande med en doft och smakpalett som lovar mycket. Skulle vara intressant och höra om det är någon annan som smakat. Observera att jag inte utlyser någon köprekomendation utan bara om ni redan köpt eller provat annars kan man lägga 77 kr på något vettigare.

Tills nästa gång. Två gamlingar kvar, hoppas att de inte är lika trötta...

tisdag 1 december 2009

Anchor Christmas Ale 2009. Spontana inköp, snarare spontana återlämningar..


Åh, härligt. En strimma ljus i allt mörker. Solen har haft vänligheten att sända några strålar åt vårat håll. Lite kallare klarare väder och genast känns det lite mer som vinter och lite mindre grå trist höst. Jag fick faktiskt lite tid över idag och slängde mig genast iväg för att "spontanhandla" lite nyheter i månadssläppet. Så spontant kanske det inte är utan snarare spontan ursållning innan man går till kassan. Vanligtvis finns det alltid för mycket intressant men denna månad kändes det dock ganska lättvalt i svenssonprisklass. Ett spontant infall bjöds åtminstone, det var julstämningshöjaren Anchor Christmas Ale 2009 (nr 11325, 24,90 kr, 355 ml). Måste medge att jag hade en liten tankestund igår beträffande den slagsida som vin utgör över mitt nuvarande dryckesintresse, finns det inga andra intressanta drycker? Svaret är lika givet som den stundande julen.

Att analysera eller bli kontemplerande över öl görs sig inte lika lätt som över ett glas rödvin. Direkt association till öl blir snarare hur många, hur ska de packas, ja det var tillräckligt kallt eller en kombination av föregående påståenden. Därför blev mitt första problem och något jag slås över varje gång jag dricker något ölliknande - Jag har inga glas! Åtminstone inga glas som har en tillstymelse till aromuppfångande egenskaper.

Trotts det kan man inte undgå att Anchor Christmas Ale 2009 är mörkt brunt nästan svart med en prydsam skummkrona. Doften är härligt söt med honung och vörtbröd som mest framstående beståndsdelar, i bakgrunden kan jag skönka lite ingefära och något krydd inslag (troligtvis kryddnejlika). Smaken tar vid med ovan nämnda ingredienser och är lättsamt läskande samtidigt som det finns substans med en liten slutkläm av beska och brödighet. Det är faktiskt försvinnande gott.

Ja här sitter man och känner sig spontan, men vänta lite hur spontant är detta egentligen? Ja just ja jag har läst om det tidigare någonstans..

Tills nästa gång. Spontan, nja kanske inte så mycket...

lördag 28 november 2009

Roagna Dolcetto d'Alba 2007. Julpynt..

Ja vad ska jag säga, det är fint med alla ljus som pryder våra fönster. Är egentligen ingen större fan av julpyssel men i år har det tagit mig med storm. Stjärnor, ljusstakar, mysslingor, pepparkaksbak, gardinbyten och julmust nu börjar det likna nåt. Släng in en julmarknad och lyckan är gjord.

För att bryta allt vad heter Jul blir kvällens mat Pizza. Som jag har längtat! Ja kanske inte direkt efter Pizzan allena utan att få en fullgod anledning att stifta bekantskap med "Roagna komplexitet för en spottstyver" (Citatet är hämtat från Bristlys hemsida, detta var förra månadens vin) vad nu det innebär, bra låter det ju onekligen. Ni som läser en och annan vinblogg har säkerligen inte undgått Roagna, men för er som inte är helt vinifierade finns mer info här.

Det var med mer än måttliga förväntningar som korken drogs. Jag har sagt det förut men Oj vilken doft. Det hade jag inte väntat mig. Det riktigt osar solmogna röda bär, körsbär och jordgubbar inlindat i ekiga toner. Det ger ett kraftfullt intryck trots den näst inpå transparenta vätskan som snurrar i glaset. Här måste sniffas vidare, i djupet döljer sig en mörkare ton av tobak och lite bark.

I munnen känns vinet riktigt slankt och läskande utan att bli varken tunt, sötfruktigt eller jolmigt. Det är gott om röda frukter här också, syrliga körsbär, lite ek och en smak som leder tankarna till lufttorkad skinka. Syrorna riktigt snörper till munnen för att sedan mynna ut i russin och en aning mandel. Inga tanniner men riktigt rikligt aptitretande syra. Till Pizzan var det klockrent, detta känns som det perfekta vardagsvinet. Om man befinner sig i Italien alltså, pizza, pasta eller bara en torkad skinka med en passande ostbit, MUMS! Och ja det blir bara bättre och bättre ju längre kvällen lider.

Tills nästa gång. Vinet? Dolcetto d'Alba 2007 (nr 73143, 137 kr)...

tisdag 24 november 2009

Raimat Cabernet Sauvignon 2006. Sjuk sa Bull, sjuk är ordet sa Bill..


Här råder sjukdom. L och T är förkylda, den mildare kvinnliga varianten inte i närheten av den dödliga herr varianten. Ne skämt och sido det är synd om mina två tjejer. Som tur är har jag klarat mig hittils.

Så vad gör man i sjukdomens tecken. Hemma och slappa med en 15 månaders? Knappast, trots sjukdom ska det härjas som om det inte finns någon morgondag. Men vid sedvanliga tider 8,11,14.30, 17 och 19.30 slår hungern till och då gäller det att passa på. Maten vid 17-tiden blev tunt skivad karé snabbmarinerad i bland annat olja, vinäger, honung, rosmarin, vitlök och peppar ackompanjerad av en kall krämig sås och klyftpotatis. Medan köttet går färdigt i ugnen utbrister T: - skall du inte ha något vin till?? Jo det kanske skulle vara trevilgt, men vad? Allt jag har är källarsvalt vilket innebär ca 11 grader. Efter lite vånda följer Raimat Cabernet Sauvignon 2006 (nr 12762, 99 kr) med från källarens gömmor. 05:an drack jag tidigare i år med stor behållning och 06:an är inköpt med lagring i åtanke. Detta ger dock en chans att få en liten förhandstitt samtidigt som jag får följa vinet i dess resa från källarsvalt till rumstempererat.

Inledningsvis var vinet ganska snipigt och fick svårt att matcha maten, det är med nöd och näppe som den klarar den relativt lätta matchen. För kallt tänker jag medan glaset får stå framme för en påhällsning lite senare på kvällen. Det som möter upp då är en mustig doft med solvarma svartavinbär, björnbär och plommon där man kan skönja en och annan ekplanka. En kraftig doft som inte förmedlar nyanser utan som snarare känns burdus. Smaken känns ganska slank med lite ihåligare frukt än vad doften lovar ganska snart tar ek och framför allt tanniner över. Eftersmaken sitter kvar ett tag och domineras av russin med en nypa plommon. Min spontana tanke var att det var riktigt gott men efter bara ett kort tag känns vinet ganska ointressant och ointegrerat. Inte alls lika trevligt som jag minns förra årgången. Lagra? Jo kanske, det finns gott om uttorkande tanniner men frågan är om frukten räcker till. I vilket fall gav denna flaska inte mersmak så den andra kan känna sig tryggg nere i källaren men det blir inga fler inköp.

Tills nästa gång. Det finns inga säkra kort...

I väntan på December..

Ny månad innebär nya inköp och nya funderingar. Varför månadsvis kanske någon funderar? Jo det hänger ihop med nyhetssläpp och ekonomi. Men mest känns en ny fräsh start med nya vin(dlande) funderingar ganska upplyftande. Så vad ska inhandlas och kanske ännu viktigare vad ska inmundigas i December månad?
Är det December, mörkt, kallt och en analkande jul ska det vara något starkt och stärkande. I väntan på rätt tillfälle kan jag rekomendera ett ypperligt vardagskvällssipp, Allesverloren Fine Old Vintage (nr 12109, 139 kr), vet inte vilken årgång som är aktuell just nu i mina närmast liggande butiker men jag tror att det är 2006. Förra årets 05:a lämnade ett mustigt, chokladbärigt ungt avtryck och gjorde att jag ännu en gång trotsade systemets rekomendation och slängde ner en i källaren. Så korka upp och korka igen, förra året sög jag på denna under någon veckas tid där formen bara blev bättre efter några dagar.

Jag har inte mindre än tre gamlingar på gång. Och med gamla menar jag Svenssonsmakar gammal, dvs en ålder som kanske inte hör till vanligheterna i det ordinära system sortimentet. Jag fiskade upp två italienare och en fransos ur beställningssortimentet. Gemensamt? Ålder och pris. Ca 10 år och runt hundringen. Ska bli intressant att se vad de kan bjuda på. Som så många gånger annars är det bara att hålla tummarna att ålder och vin stämmer överrens med beställning. Hur svårt ska det vara att hålla informationen upp to date???

Månadens vita är antingen något bubblande, något småsmörigt eller fruktigt friskt. Vad? Har inte kommit så långt ännu men en stark kandidat är Kamptal DAC Riesling 2008 (nr 95637, 89 kr). Vinet produceras av Weingut Rabl samma producent som denna månad släppte en trevlig kylskåpsöverraskning. Om vinet i likhet med priset är några storlekar större än föregående Rabl blir det en synnerligen trevlig bekantskap.

Tills nästa gång. December here we come...

onsdag 18 november 2009

Château la Reyne "Le Prestige" 2006. Onsdagsdate..

Idag har jag varit på date, lekdate. Jag och L träffar en annan mamma och dotter för att på så sätt slå ihjäl några timmar varje onsdagsförmiddag. En väldigt trevlig stund ska tilläggas. När de åkt och L sover sin lunchlur är det dags för lite egentid. Först stökas alla måsten undan, sedan är det bara jag. Ganska dyrbara minuter skall tilläggas. Idag förberedde jag lite inför kvällens middag. Maten är klar och står i kylskåpet, en gryta där bland annat trattkantareller, lök, högrev och grädde samsas. För att bjuda smaklökarna på den där sista skjussen öppnar jag och dekanterar kvällens vin. Ur flaskhalsen häver sig en blålila trögflytande vätska. Ojoj det här var minst sagt kompakt. Redan i inledningsskeendet dofter det förföriskt mycket av mörka blå bär en riktigt näsborrsvidgande mustig doft som ramas in av en liten ekkant. Mina misstankar att Château la Reyne Prestige 2006 (nr 2266, 95 kr) vinner på att dekanteras stärks i smaken. Inledningsvis är det inte lika mycket mörka blå bär som i doften men de finns där samt en liten dragning åt mörk choklad och en sötare mer plommonliknande smak. Det som sedan tar över är massor av uppstramande tanniner, det riktigt snörper till i munnen. Eftermaken är ganska lång där bären ackompanjeras av lite örter för att avslutas med en lite grönsjälkig ton. Just nu är det riktigt matkrävande och i mitt tycke riktigt gott. Ska bli intressant att se hur det utvecklas på fyra timmar och om grytan är tillräckligt sällskap för detta mustiga vin.

Ett litet interludium.
Château la Reyne härstammar från Cohors och görs till 100% av Malbec. Cohors ligger i sydvästra Frankrike och i denna apellation måste minst 70 procent utgöras av Malbec. Detta är ett vin som jag har varit intresserad av att prova under en längre tid. Ett möjligt lagringsobjekt i en prisklass som inte känns allt för betungande. Jag har tidigare smakat Malbec från Argentina men det var en mycket rundare fruktsötare historia.

Så hur var då vinet?
Riktigt bra, inte förföriskt, sensuellt, eller fantasieggande utan rätt och slätt robust bra. Doften har blivit mer integrerad med en mer framträdande ekram. Det doftar dock fortfarande mycket mörk frukt kanske lite mer åt det röda hållet nu. Till maten var det helt perfekt, Örterna i vinet och grytan smälter samman medan tanninerna gör rikligt med motstånd men får sakteliga se sig besegrade av det möra köttet i den gräddiga såsen. Vinet påminner väldigt mycket om Côtes-du-Rhône vinerna men med mycket mer bett och substans. Skulle säkerlligen inte må dåligt av att ligga i källaren och runda till sig lite men till rätt mat är det riktigt gott nu. Vid närmare eftertanke fungerar det som smutt vin också förutsatt att man är sugen på ett fylligt lite tufft vin med kännbara tanniner, ikväll är en sådan kväll.

Tills nästa gång. Vin en onsdag? Jo det går faktiskt riktigt bra...

Ps. De tuffa tanninerna försvann dag 2 för att övergå i en kännbar syra dag 3. Helhetsintrycket blir klart godkänt, där dag 2 stack ut som en klar favorit med ett mer integrerat intryck. Mustigt och mättande blir det bestående intrycket, väldigt mustigt och gott förstås. Ds

måndag 16 november 2009

Moscatel de Setúbal 2001. En ny vecka tar form..


Måndag igen, allt rullar på som vanligt med den variationen att allt är annorlunda. Jag försöker påminna mig om att ingen dag är den andra lik, oavsett hur lika de än upplevs. Flum kanske någon tänker nu, ja och det är precis vad det är. Abstrakta tankar som egentligen hör stanna i ens huvud, tankar som aldrig borde lämna fingertopparna och besudla någon annans tankar. Men så var det mitt lilla krypin som ni valde att besöka, ett tillhåll med en hel del meningslösa flummiga tankar. Inte minst är det så med lukt och smak associationer. Hur f*n ska man kunna sätta fingret på varje intryck och bör de verkligen dissekeras in i minsta detalj? För att kunna återge en exakt känsla bör de nog dissekeras åtminstone en del, medan vissa intryck kanske är bättre att bli lämnad i betraktarens inre.

Moscatel de Sebtúbal 2001 (nr 8117, 59 kr, 375 ml) borde nog blivit lämnad i mitt medvetande för att sedemera falla i glömska. Men nu är det så att utan inlägg, ingen blogg, ingen möjlighet till återreflektion alltså. Det luktar som min hemmagjorda rödvinbärslikör, sött, rödbärigt, och lite mättat. Smaken är lite druvig, lite bränt socker, torkade fikon, foljsam med ett slut som hänger med ett tag. Sammanfattningsvis en ganska trist historia, i likhet med min likör är det inget som väcker några starkare ha begär. Det enda som detta bidrog med var en ny upplevelse men det var nog allt också.

Tills nästa gång. Att ett litet glas kan väcka så många tankar...

fredag 13 november 2009

Penfolds Rawson's Retreat Shiraz Cabernet 2008. L för hela slanten..

Det här har varit L:s vecka för hela slanten. I måndags var den första dagen på min nu tre månader långa föräldraledighet som jag kände att: Så här kan det vara för resten av livet. Jag ska alltid vara hemmapappa, helt underbart! Våran lilla tös blir mer en egen liten personlighet för varje dag och på köpet gosigare. Kan det bli bättre? En reality check idag med arbete, när andra går till arbetet på måndagar gästspelar jag lite på fredagar. Helt ok men längtan efter hemmalivet var stort.

Väl hemma var huset tomt, jag irrade omkring likt en ägglös höna för att sedan finna sysselsättning i kvällens vin. Korkskruven kunde tryggt ligga kvar i lådan här var det endast muskelkraft som krävdes. Penfolds Rawson's Retreat Shiraz Cabernet 2008 (nr 6942, 45 kr, 375 ml) levereras antingen med skruvkork eller tappkran. Doften är rikligt generös med lite söt fruktmättad svartvinbärsfrukt, en släng björnbär för att sedan ramas in med lite ek. Det riktigt osar ut. Smaken är lite söt, ganska fylligt fruktig med lite svartavinbär som övergår mer i plommon ju längre vinet luftas, Generöst. När den värsta fruktigheten lagt sig tar ett uns krydda vid för att mynna ut i en kort fruktig eftersmak med ett ytterliggare uns strävhet. Där här är inte riktigt min kopp te, är lite för sötfruktigt inställsamt och utan bett i slutet. Ett vin jag skulle bjuda mina inte lika inbitna vinvänner på kanske, eller till buffémat där många smaker ska trängas på samma bord. Till hemmagjorda hamburgare med majonnäs passade det utmärkt, kände som att sötman i majonnäsen gifte sig med fruktsötman i vinet.

Frågan jag ställde mig när jag köpte vinet var: Går det att lagra? Jag fick nämligen en flaska av vår goa Göteborgare vid ett tidigare besök, där hon hade googlat vin som går att lagra och fått detta som ett av alternativen. Nu är jag ingen expert på lagrat vin och vilka som går att lagra, men vissa kriterier ska tydligen uppfyllas. Alkohol, syra, tanniner och frukt är tydligen ingredienser för en lyckad lagring. Så vad har detta? Inga direkta tanniner, inte så hög alkohol men däremot känner jag en relativt hög fruktsyra. Hoppas att detta räcker och att vinet i källaren ska bjuda upp till dans om några år. Nu har jag åtminstone en smakreferens att gå tillbaka till

Tills nästa gång. Den som lever får se...

Ps. Det har smugit sig in ett får bland vargarna. Jag har i min iver att utforska inte varit utforskande nog. Vinet som jag har i källaren och som enligt vissa källor ska kunna lagras är Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet ( nr 6253) och inte föregående vin. Med en viss suck av lättnad måste tilläggas. Ju mer jag tänkte på föregående post desto osäkrare kände jag mig över lagringspotentialen, frukt ja vist men den kändes lite väl syltig. Detta medför också att det "riktiga" vinet måste provas. Btw är det någon som har provat att lagra. Ds

tisdag 10 november 2009

Capitel de'Roari Amarone 2006. What´s not to like..

Dag 1 - Gott
Dag 2 - Goott
Dag 3 - Gooooott

Capitel de'Roari Amarone (nr 12366, 175 kr) får mig att tänka på Vänner avsnittet där Racheal bakar en engelsk efterrätt där Joey är den enda som tar till sig mixen av ärtor, fläsk, grädde och sylt. Om man skärskådar varje beståndsdel var för sig i detta vin känns det inte helt rätt men helheten kan kännas mer än rätt.

Dag 1 öppnar vinet upp med ek och dill, under lurar lite frukt men det är nästan absurt likt en gammal träig Rioja. Associationen följer med precis i ögonblicket när glaset förs till munnen och den inledande fasen i drickandet börjar för att lika kvickt upphöra och övergå i en mer bränt trä och mörk chokladströslad frukt som sedan eldas upp för att sedan stramas till och utmynna i en riktigt lång slutklang av russin och annan torkad frukt. Vinet känns fylligt men ändå överraskande slankt och min spontana kännsla blir att vinet nog är mer matanpassat än smuttvänligt.

Jag bestämde mig tidigat att jag skulle följa vinet flera dagar för att riktigt kunna njuta av min farsdagspresent föga anade jag vad som skulle hände med vinet.

Dag 2 möts jag av en integrerad luktpalett, där jag hittar ek, lite dill men mestadels fyllig rödfrukt där jag kommer att tänka på övermogna jordgubbar. Smaken är fruktigt läskande med lite träighet och ett rejält med samma långa eftersmak som dagen innan. Russin och dadlar dyker upp, mest russin. Nu stoltserar vinet som ett riktigt smutt vin där lite parmesan och fikonmarmelad skulle göra susen. Skulle jag köpa detta vin igen och lagra? Troligtvis inte men det finns pigga syror och kännbara tanniner för att inte tala om den kryddiga alkoholen så det skulle säkert gå. Det är i vilket fall riktigt gott och överraskande lättsippat.

Dag 3 är det rikligt med fyllig torkad frukt, man kan ana eken i bakgrunden men nu utgör den bara bakgrund. En släng av jordgubben finns där och lukten smälter samman och ger ett mörkt intryck. Smaken är fyllig, torkad frukt med lite strösslad mörk choklad följer vinet genom munnen och ner i stupen. Lite bittermandel dröjer sig kvar i den långa eftersmaken. Dag 3 finner jag som klart bäst, ett lättgillat vin utan några störande moment som jag tror att många kan ta till sig.

Trots detta får jag inte samma glädjeyttring som Joey i vänner. Det blir inte en personlig favorit, vet inte vad det är men det är något jag stör mig på. Blir lite som en stor och flådig Merca, man åker bekvämt men är det inte lite "för" bekvämt. Kan få samma känsla här, är det inte lite "för" mycket? Hur som helst en underbar gest av ombudet till min dotter och en Merca är trots allt en riktigt flådig, trevlig och lyxig bil.

Tills nästa gång. Blir inte riktigt klok på Amarone?!...

lördag 7 november 2009

Rabl Riseling 2008. Fullt ös syster besök..

Allt går i ett när man har en liten spjuver som ständigt är på nya upptåg. I kombination med en syster som också kräver full uppmärksamhet blir resultatet hämtmat alá österlänsk natur och ett kylskåpskallt Riesling från Österrike. Kan det blir mer fel? Ja alltså med betoning på det sistnämnda

Som ni kanske har märkt har jag avhandlat en hel del halvtorr riesling från Tyskland, med några toppar och flertalet bra resultat. Med facit i hand skulle jag ha använt någon av dessa för att tona ner den starka effekten som vissa kryddor kan ha på mat. Istället förstärktes dessa av vinets egen krydda. Oj oj som så många gånger innan går jag händelserna i förväg.

Tillbaka till vinet. Rabl Riesling 2008 (nr 95304, 79 kr) är ett av nyhetssläppen i Februari. För er som läser någon/några av Sveriges vinrecensenter är detta ingen nyhet, det är ett av de mest frekventa fyndvarningarna som skådats i Februari där dess enda jämnlike är Graillots röda vars folkrusning endast finner sin motsvarighet i öppnandet av Ullared. Det var med detta i bagaget som mina förväntningar drogs upp utan att för den delen vara lavinartade. Ett fynd är endast ett fynd i jämförelse med vad man druckit innan och jag har ännu en gång stött på något jag aldrig provat innan, ett Österrikiskt rent Riesling. Men oj vilket doft, riktigt inbjudande söt fräsh blommig tropiskliknande frukt med en tvist av citrus med en spritsighet som nästan bara kan komma från kolsyreaktiga drycker. Mumma! Påminner starkt om dess halvtorra tyska kusiner ja eller tvärt om beroende på vad man druckit mest av. Smaken tar vid med en rent av sensuellt len läskande frukt som sköljer över tungan för utmynna i något som endast kan liknas vid kryddig grapefrukt. En kryddighet som försvinner lika fort som den dök upp för att sedan lämna ett fräsht men ändå lent avslut som sitter kvar förvånande länge. Hade det inte varit för kryddigheten hade detta var en klar topp, tyvärr drar detta ner för min del. Skulle gärna prova till mat som inte har så starka smaker men en gräddighet som kan tona ner kryddan.

Tills nästa gång. Amarone och Farsdag, kan det bli bättre?...

Ps. Efter några dagar i kylen försvann den störande kryddigheten, hela intrycket var lenare och läskande gott. Med andra ord blir det fler inköp som får vila i källaren några månader. Ds.

torsdag 5 november 2009

Villa Puccini 2004 vs J P Chenet 2007. Vad tilltalar den stora massan?

Jag har fått en uppgift som jag tar på blodigt allvar. Så blodigt att jag personligen ger mig in i bataljen. Uppgiften lyder: Rött vin till oxfilé som passar många gommar, till en rimlig penning och som kan köpas i Tyskland. En svår uppgift men någon måste göra det.

Så här resonerar jag. Om det ska passa många får det gärna vara något fruktigt, utan allt för mycket tanniner och ingen smak som spretar åt något håll. Det ska helt enkelt vara lättillgängligt och passera som ett fullgott sällskap till både mat och folk.

Den första spontana tanken blev J P Chenet (nr 12808), en klassiker som finns överallt och som passar många, ingen personlig favorit men en första kombatant var given. Efter detta givna folkliga val kändes utmanaren svårfunnen. Det var efter en snabb sökning på Calles (ni som vet vad Calles är vet, för er som inte vet kan detta lika gärna gå förbi obemärkt) visade att en mer personlig favorit fanns i stora mängder, nämligen Villa Puccini (nr 32417). Redan i förhandssnacket var Villa Puccinin en klar favorit, det Italienska valet kostar nästa dubbelt så mycket men eftersom det fortfarnade inte är några gastronomiska summor fick det ändå ställa upp. För att inte göra matchen allt för ojämn serverades vinerna halvblint, alltså fick frugan ställa upp och hälla upp.

Redan i doften avslöjades kvällens vin(nare), glas ett var snipigt med lite röd frukt med desto mer bidofter, någon grönsjälklig ton och en klar doft av.. lösningsmedel. Frun sa: - Det här luktar toalett. Om vin ett luktade toalett så luktade vin två.. vin. Ek, söt röd frukt som drar åt jordgubb. Villa Puccini vann följdaktligen på knockout redan innan första klunken. Och ja mina tidagare besök på Villan gjorde att jag faktiskt viste vad som serverades i vilket glas.

I smaken var vinerna jämnare, J P:n smakade mer vinöst är lukten angav även om det domineras av lite besk återhållen frukt. Smakar och luktar egentligen inte mycket alls. Men det är ju å andra sidan inte alltid av ondo :)
Villan var slankt också lite återhållet men höll garden med ett läskande mellanspel. Inget av vinerna lyfte maten, men störde å andra sidan inte heller. Maten? Inte oxfilé denna gång, utan fläsk stoppat med vitlök, dadlar, honung och rosmarin. En saftig historia som toppades med råstekt potatis.

Slutsatsen blir att det i mina mått mätt är givet att satsa på den "dyrare" Villa Puccinin. Å andra sidan så är det inte jag som betalar..

Tills nästa gång. Kom gärna med fler förslag på Tysklandsköpbara massanpassade viner...

lördag 31 oktober 2009

Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2007. En låång kväll..

Tanken var: Trevligt sällskap + långkok av oxfilé i ugn + gratäng av diverse rotgrönsaker + nattning av lillen i sedvanlig tid + en ung nebbiolo och icke årsgivet alkoholfritt alternativ = En trevlig vuxenmiddag. Så blev det inte, allt stämde förutom nattningen vilket drog ut på tiden ca 2 timmar vilket i sin tur gjorde att kvällen blev väldigt lång samtidigt som den bara försvann.

I ett tidigare inlägg blev jag tipsad om Langhe Nebbiolo Fontanafredda 2007 (nr 22300, 99 kr) av en annan bloggande vindrickare. Vinet har tidigare pockat på min uppmärksamhet då det i tidigare årgångar har väckt både förtjusning och förfäran.

Det börjar lockande med en mörkröd doft av kirsh, fat och lite kryddor. Det doftar mycket men känns ändå lite återhållet. Smaken är medelfyllig med körsbär som följder med ända till tanninerna som tar vid i slutet och lämnar ett ganska stramt men fruktigt avtryck. Det något kantiga intrycket och en smått läskande syra gör att tankarna far till källaren. Helhetsintrycket blir gott men inte något att hurra och slå frivolter för. Pio Cesaren som hade legat till sig i källaren var bra mycket bättre och frågan är om det inte är värt att investera de extra kronorna för att få ett vin som helt enkelt ger lite mer tryck i alla avseenden.

Trots en utdragen nattning var maten helt underbar, oxfilén var precis så mör som den blir efter att ha legat i hundra grader några timmar. Vinet i kombinationen med maten var ok och som måltidsdryck fick det klart godkänt.

Tills nästa gång. Allt ordnar sig tillslut...

Ps.
För att tillfredställa vännen lägger jag upp receptet:
-Lägg filén i vin dagen innan, vet egentligen inte om det behövs men det skadar inte.
-Putsa och bryn filén runt om i salt och peppar.
-In i ugnen på ca 100 grader. Häll på lite soja och vin. Ös lite då och då.
-Låt vara i ugnen till köttet når ca 65 grader, är då riktigt trevligt ljusrosa.
-Skär upp köttet och pensla med valfri glace, gärna något med lite sötma (tex sweet chili eller honung). Jag använde både och, rosmarin och lite grillolja.
-In i ugnen på ca 175-200 grader för att få en fin yta. Längde beroende på hur välstekt köttet ska vara.
-Svep in i folie för att hålla värme.
Lika enkelt som gott, Ät och njut!
Ds.

fredag 30 oktober 2009

Loxton Cabernet Sauvignon. Främmande!.

Vi har besök, eller som T:s föräldrar så fint uttryckte det. Främmande! Ja det är inget främmande med helgens besök snarare tvärt om. Främmande däremot är presenten som var med besöket, nämligen mitt första alkoholfria vin. Om man kan kalla det vin återstår att se. Med det är gjort av vindruvor iallafall.

Loxton Cabernet Sauvignon (nr 1981, 39 kr) kommer vinöst inpackad. Riktigt trevlig att ställa fram på middagsbordet till skillnad från Bobs saft. Däremot finns det vissa andra likheter dem emellan. Doften är lite söt fruktig med plommon och svartavinbär. Här skiljer det sig inte märkvärt från dess starkare kusin. Det är i smaken den har mer likheter med bob, svartavinbär och plommonsaft lite stramare dock än vanlig saft. Helhetsintrycket blir: Saft för vuxna. Inget dåligt betyg det finns ju de som säger att vin inte är något annat än möglig saft. Riktigt trevligt och en stark rekomendation om ni ska bjuda någon på ett svagare alternativ.

Tills nästa gång. Variation är inte bara av ondo...

tisdag 27 oktober 2009

Côtes du Rhône 2005. En nygammal repris..

Historien upprepar sig, allt från börskrash till personliga vinorienterade spekulationer. Den senaste tiden har varit kantad av personliga återupprepningar. Mitt vinbloggande, s(vin)dlande funderingar med flaskor som överstiger personlig budget likväl personliga smakpreferenser och återkommande viner. Slutligen tillbaka till ursprung. Ännu en gång, jag funderar hur många gånger mitt vintänkande kan ta stickspår till oändligheten och tillbaka. Det återstår att se.

Varför inte fira en annars helt ok tisdag med en återblick? Svärmor kom förbi med älgbullar, L och jag tog en utflyckt till Gävle för att hämta hem frun i huset, jag tog ett avstick till Systembolaget och lämnade tillbaka två 198 kronersflaskor och kom hem med fyra 90 kronersflaskor. Mer om det senare. Hemkommen, hungrig och trött, fanns vinvalet redan framtaget ur källaren. Nämligen en repris på inlägg nummer ett. Côtes du Rhône 2005 (nr 2011, 99 kr), det jag kommer ihåg från förra gången var en något återhållen frukt med en lovande framtid. Efter nästan ett år i källaren doftar vinet härligt inbjudande av enbär, lite ek och blåa bär kanske lite björnbär och hallon. Inte alls lika varmt inbjudande som den tidigare C-d-R Villages 07 utan mer återhållen stram men ändå läskande. Smaken tar vid med mer läskande frukt, blåbären blir mer tydliga än björnbären och ackopanjeras av de efterhänsna hallnonen detta övergår i krydda för att sedan helt övergå i tanninernas våld! Är detta verkligen samma vin som jag drack tidigare i år. Känner inte alls igen den här tuffa stilen.
Detta är ett klart bevis på att vin från samma producent från samma år kan smaka väldigt annorlunda. Känns inte som att ett år i källaren har polerat av kanterna utan snarare tvärt om. Frågan är om vinerna från början smakade olika eller om det handlar om hur och när de dricks. Jag vet att detta är ett massproducerat vin men ändå? Ett är säkert, den flaska som finns kvar i källaren får vänta åtminstone ett år till.
Tills nästa gång. Inget blir som man tror...

lördag 24 oktober 2009

Chablis Saint Martin 2008. En halv flaska gjorde inte en hel dag..

Utflyckt utan barn och fru. Resulterade i födelsedagspresent till fru och en förgylld eftermiddag med barn.

Beklagade mig lite tidigare över att T inte kan dela mina smakupplevelser eftersom hon är gravid. Idag känns det dock som att jag lika gjärna kunde vara gravid, eller kanske inte gravid men jag hade lika gjärna kunnat dricka vatten. Smörstekt färsk Lax med pressad potatis, broccoli och en hemmalagad kall sås innehållande creme fraich, majonäs, räkor och dill. Så enkelt så gott.. Men det var som sagt inte vinet. Chablis Saint Martin 2008 (nr 7142, 76 kr, 375 ml) inledde lockande med fräsh frukt, gula äpplen och lite härligt läskande mineralitet i doften. Kändes väldigt mycket som de tidigare Chardonnay vinerna som har intagits nyligen. Lite fylligare än Mâcon-Villages och lite mindre intressant än Brocard Premier Crun. Den inledande smaken fortsatte i samma stil som doften, pigg fräsh subtil frukt, lite smörighet men sedan längre bak på tungan kom kryddighet och en allt annat än trevlig beskhet. Jag har sagt det förut och säger det igen, den här typen av typisk vitvinhet är inget för mig. Eftersmaken överraskar med ett lent och ganska långt avslut.

Ne helhetsintrycket är ok, inte mer. Köper mycket hellre några flaskor Mâcon-Villages för att njuta av flera dagar eller en Brocard som kan vila i källaren för att njutas av vid ett senare tillfälle. Det finns helt enkelt ingen plats för ett tråkigt dussinvin som detta.

Tills nästa gång. Förgyll livet så förgyller du livet för andra...

onsdag 21 oktober 2009

Cuvèe du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007. Mmm Vin..

Då var det dags, lådan är hemma och korken är dragen. Men först några ord om vinet i fråga. Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages 2007 (109 kr per flaska) innehåller 80% grenache och 20% syrah. Hälften mognade i tank och hälften i foudres. Den tillverkade upplagan är liten och vinet är gjort av Karine Diffonty, till skillnad från domänens châteauneuf som görs av maken Jean-Marc.

Doften är fruktmättad med en hint av ek och örter. Det är verkligen en inbjudande rödbärig doft som går åt det solmogna varma hållet. Smaken tar vid med ett lite svalare intryck, kryddigt, mörkmustigt, lite salmiak men åndå ganska slankt. Tanninerna finns där men inte i överflöd, eftersmaken är riktigt trevlig men ganska kort. Känslan av förvåning infinner sig och skapar ett habegär och formulerar tankar i stil med: Var det verkligen en Côtes-du-Rhône som är så mustig och smakrikt eller var det bara något som du fått för dig? Det är bäst att ta en klunk till för att vara på den säkra sidan.

Jag har definitivt inte belägg för att slänga mig med uttryck som ursprungstypiskt, årgångstypiskt, fynd eller liknande proffesionella termer men nog känner jag igen smaken från andra viner med liknande ursprung och druvsammansättningar. Den för mig svårdefinierade men igenkännande doften och smaken som kan liknas med hallon eller jordgubbar men som drar mer åt ett sötstickigt håll, eken som lurar i bakgrunden och örterna som kittlar lite längre bak på tungan. Ne allt finns där bara lite mer än vad jag har upplevt från viner i samma prissegment.

Tills nästa gång. Väntar med spänning på vad som kommer från Bristly i nästa mail...

söndag 18 oktober 2009

Inköp. Trots lite skral kassa och gravid fru..

Man måste unna sig och med man menas jag. Mina vin(lande) funderingar har ännu en gång tagit fart trots sorgen i att min kära inte kan dela mina smaksensationer och en alltjämt fortgående föräldraledighet. Detta gör att inköpen i huvudsak präglas av följande faktorer: Nya erfaranheter, lagring och ekonomi. Alltså inga större skillnader mot innan.
När jag fick ett mail från Bristly där man har tagit hem fler lådor av ett mycket omtalat budget köp kunde fingrarna inte hålla sig borta från telefonen. En låda om sex finns nu att hämta ut på det lokala Systembolaget. 109 kr flaskan och flera lyriska recensioner gör att förväntningarna är på topp.

En helg i Uppsala och lite lyxliv, då också lite av ett lyxinköp. Vacqueyras Montirius Garrigues 2007 (nr 99011, 198 kr) är också ett vin från södra Rhône dock i ett lite högre prissegment än vad som hör till vanligheterna. Med idel bra recentsioner och ett område som jag vet att uppskatta tog jag två flaskor för senare njutning, men det var efter mycket velande ska tilläggas. Avgörandet stod i en analkande lunch och några väl valda ord från min fru..

Vart experimentlustan tog vägen vet jag inte, den finns där men det är inte dumt med någotsånär givna kort heller.

Tills nästa gång. Smaknoteringarna kommer snart i en blogg nära dig...

lördag 17 oktober 2009

Crozes-Hermitage Les Launes 2007. En vuxen helg i Uppsala..

Första barnfria helgen på nästan 14 månader..

Jag tar och smälter det ett tag till sedan återgår jag till livet. Livet känns underbart vuxet och vi njuter av hotelliv, shopping och tv-tittande. Ja en heldel annat också.. som vin. Eftersom vi väntar vårt andra barn så är det bara jag som står för vindrickandet. Inte så bara det när det är Crozes-Hermitage Les Launes 2007 (nr 2800, 72 kr, 375 ml), när jag drack detta vid ett tidigare tillfälle matchades det mot det stiligare Ch Mont-redon. Då avgick Châteaun med vinst, men idag tror jag inget kan slå denna vidöppna, varmfruktig, integrerade doftrika C-H. Känner knappt igen detta vin, lite örter, massor av fruktighet, ek ja vist.. Men smakerna är så mycket mer och dessutom integrerade. Kryddigheten som störde lite sist är borta, vinet är slankt och skriker efter nästa smutt eller rättare sagt nästa klunk..

Jag vet inte om det är barnfri helg, min underbara fru, mina härliga föräldrar som ställer upp, vår underbara lilla dotter som skapar sådana vällust känslor, Rhône 2007 eller en kombination av alla dessa faktorer men livet i likhet med vinet smakar riktigt riktigt bra..

Tills nästa gång. Det är härligt att bli påmind om vuxenlivets goda...

måndag 12 oktober 2009

Mâcon-Villages Chardonnay 2008. En måndag i mängden..

Överraskande, igen. Hur är det möjligt? man frågar sig gång på gång. En strof ur en gammal Just D låt. Men det är just d(t) som sätter tonen. Det finns så många vinstilar som jag inte provat, i en prisklass som inte gör stora hål i plånboken.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (nr 2295, 73 kr) är en Bourgogne i enkel tappning likt ett hissmusikstycke smyger den sig på en och plötsligt kommer man på sig själv med att tyst nynna med. Måndagen har flytit på i ett lugnt hemmalunk med en dotter som kräver mer än vanligt. Sjukdomar som har tagit om och om kan vara en bakomliggande faktor, eller så är det bara det att vi är solo igen efter ett gästspel av frun. Som kvällens solonummer stämmer vinet i där natten börjar för lillen. Frisk frukt lite åt det blommiga hållet, ganska mättad subtil god doft möter upp med ännu mer frisk frukt i smaken, lätt utan att bli tunn. Syrlig utan att bli sur. Fylligt utan att bli tungt. Ett lagom vin i dess bästa bemärkelse. Eftersmaken drar åt honung och är väldigt kort.

Ja det här var överraskande gott. Inte alls lika komplext och fantasieggande som Chablin med det är nog för mycket begärt.

Tills nästa gång. Nästa nummer blir nog något rött, eller sött...

lördag 10 oktober 2009

Moscato d´Asti Prunotto 2008, Chablis Premier Cru Beauroy 2007 och Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005. Ett år äldre..

Födelsedag + hektisk arbetsdag + ändrade planer pga sjuk dotter + familj på besök istället för tvärs om = en lyckad 9:onde oktober.

Men nu går jag händelserna i förväg, det hela började på kvällen den 8:onde. Min kära fru överraskade med Chablis Premier Cru Beauroy 2007 (nr 7125, 169 kr) på en förtidigt firad födelsedag. En helt underbar gest eftersom hon hade kollat upp vinet i förväg och viste att jag var väldigt nyfiken på Chablis. Till kammusslor stekta i lite chili och bacon passade vinet ypperligt. Doften var fräsht fruktig med gula äpplen och en viss blommighet. Smaken följde med något som inte kan förklaras med andra ord än mineral med en dragning åt järn. Det finns en liten uns av vad jag kallar typisk vitvinssmak, alltså lite jäst med detta försvann tillsammans med maten. Helheten var mer än godkänd, en possitiv beknatskap. Jag kom på mig själv att säga till frun att det passar lika bra före, under som efter maten.

Tillbaka till kvällen i fråga.

Välkomstsnask i form av Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr, finns fortfarande några få kvar) eftersom det alltid är ett välkommet inslag hos de flesta har det blivit en och annan flaska i sommar. Fortfarande lika förförisk söt med sin klara druvighet. Det visade sig att chablien svarade lika bra till avocadohalvor med räkor som föregående kvälls kryddigare mat. En ny vit favorit kanske?
Till oxfile med potatisgratäng blev tidigare beprövade Langhe Nebbiolo Pio Cesare 2005 (7306, 119 kr) en fullträff. Vinet var lite annorlunda från förra gången jag provade mer mörka bär, en touch av lakrits och mörk choklad lite mindre tanniner och möjligen en aning rosor. Tar tillfället i akt att hylla min lilla vinförvaring utan den hade en spontankväll som denna inte blivit lika lyckad.

Tills nästa gång. Det är bra att ha några flaskor på lut, man vet aldrig när det blir oväntat besök...

tisdag 6 oktober 2009

Dry Sack. Namnet säger allt..

Efter en inspirationstorka har mitt vinsinne öppnats ännu en gång. Ut på outforskad mark hittar jag Dry Sack (nr 8209, 49 kr, 375 ml). Söta torkade russin med en besk eftersmak, jag bestämmer mig för att den här typen av billig, lättillgänglig (syftar på att den finns på alla Systembolag) sherry är bland det mest osexiga som finns. Läste en artikel i mitt tidigare vinliv som gick ut på att öka sherryns genomslagskraft hos unga, något som den minst sagt beskrivande etiketten visar på. Slutsats blir,gör en bättre produkt så kanske..

Ne dagens bästa är definitivt inte "best served chilled", utan något mer uppenbart. Hemmapappa med en återfunnen vinös känsla med uppdrag att smaka allt som kommer i min väg.

Tills nästa gång. Se upp! Här kommer jag igen...

söndag 9 augusti 2009

Höst utan höstväder..

Frun i huset börjar arbeta imorgon, jag blir då hemma pappa på heltid. Förhoppningsvis återkommer inläggen trots bristande inspiration som till viss del beror på den allt jämt skrala ekonomin. Får helt enkelt korka upp något budget alternativ, synd bara att de inte levererar lika ofta...

Tills nästa gång. Tips på godsaker under hundringen efterlyses...

lördag 20 juni 2009

Inspiration, ja tack..

Sommar och sol, både vatten och vin rinner underbron och ner i strupen. Däremot så är inspirationen att skriva som bortblåst. I ett försök att väcka skrivlustan lägger jag in några smakprov på vad sommaren har bjudit hittills.


Det ständigt fyndklassade Leth Grüner Veltliner 2008 (nr 4200, 74 kr) levde inte riktigt upp till förväntningarna. Gurkvatten, lite kryddig blaskighet är minnet av denna. Trots det ett lättdrucket vin som många säkerligen kan ta till sig.
Sommarens överraskning var Beaujolais Nouveau Villages Cuvée non Filtrée 2008 (nr 96801, 73 kr). Fösta flaskan tidigare i våras lämnade inga större intryck mer än lätt och lite jästigt. Efter ett halvår i källaren var det fortfarande läskande lätt men jästigheten var försvunnen och det kändes som sammet i munnen. Förvånadsvär mycket karaktär gjorde att intrcket efterår var sorg eftersom flaskorna i källaren var slut. Ser nu att det fortfarande finns kvar men jag befarar att ett år i systembolagets hyllor kanske inte gjort det bästa med vinet. Så tipset blir istället att köpa nästa vår för att drickas under sommaren.

Inga överraskningar med nästa vin, Château Mont-Redon Lirac 2006 (nr 74814, 130 kr) var bara snäppet mindre än storebror. Ett mycket bra val som kräver lite arbete eftersom den ligger i beställningssortementet. Beställ, smaka och njut. Efter att nyligen ha smakat 2007 ökar förväntningarna på tidigare toppar från södra Rhône. Detta är ett givet val när det blir ett årgångsbyte.

Tills nästa gång. På återseende...

Meia Pipa 2005, Villa Puccini 2004 Magnum och flera nygammla bek.antskaper en regning och gemytlig midsommar..

Midsommar, familjer samlas, alkoholhaltiga drycker konsumeras med mått eller omått. Här varade ett kontrollerat lugn. En väldigt trevlig dag med mycket mat och surr inpå småtimmarna. Småtimmarna tillhör inte vanligheterna, ett väldigt trevligt välkomnande på den förhoppningsvis analkande sommartiden.


Jag kommer inte att försöka återge alla smaknyanser utan bara fundera lite över de smakintryck som stack ut eller fastnade i medvetandet. Välkomst skål i form av 2005 Rotari Riserva (nr 7567, 99 kr), har druckit 2004 tidigare med belåtenhet. 2005:an var lite stickigare, mer champinjon och mindre rondör och smak. Fortfarande ok, men jag låter nog resterande flaskor vila lite.

Till den svenska oxfilén dracks magnumvarianten av Villa Puccini 2004 ( nr 32417, 159 kr 1500 ml), ett lätt frisk med mycket frukt och lite strävhet. Måste medge att jag valde detta för att infria publikens jubel, men dess runda smak charmade även mig. Kändes mindre nyanserat än den lilla 2003:a som drack tidigare. Min favorit blev instället den mer mörkfruktiga Meia Pipa 2005 (nu 2007, nr 2564, 79 kr), även denna var otroligt lättgillad med en fyllig mörk frukt, den strävhet som en gång kanske fanns var borta efter några månader i ryggläge och en angenäm helhet var på plats. Ett överraskande bra vin helt enkelt.
Överraskande var definitivt inte Moscato d´Asti Prunotto 2008 (nr 95187, 99 kr), vinet var precis lika läskande, druvblommigt som förra gången. En säker hitt som lämnade stående ovationer. Fler inköp stundar i väntan på sommarens värme och analkande jordgubbsstunder. Vad vi åt till? Jordgubbar, vispgrädde med en touch vanlij och rivna citronskal. Lika självklar som mumsigt.

Kaffe och avec, eller rättare sagt avec med en gnutta kaffe. I form av allehande likörer och smaksatta konjakssubstitut. Mitt val Glengoyne 10 Years (nr 416, 369 kr), en nyanserat mild enmaltare som egentligen inte lämnar några större intryck, men ändå försvinnande i den svenska sommarkvällen.
Tills nästa gång. Glad väntan tills nästa midsommar...

torsdag 18 juni 2009

Beni Duilio Castellani Riserva 2004. Dead or alive?..

Detta är flaskan som har utstått lagring i solljus, temperaturskillnader på ca 15 grader, en flytt samt ryggläge i källaren. Det är dags att korka upp en av mina äldst bevarade flaskor. Ca 1.5 år i min ägo, ingen hissnande siffra men med tanke på vad den har fått utstå en evighet. Flaskan har hunnit få en solkig etikett och lite mögel på korken. Så nu kommer frågan, är vinet dött eller lever det?

Jo det lever i allra högsta grad, riktigt härlig frukt med lite krydda, jordgubb och framför allt körsbär möter näsan med en näst inpå helt integrerad ek. Vinet doftar vitalt och får det att vattnas i munnen. Smaken tar vid i frukten, vinet är ganska slankt utan att bli tunt, lite kryddigt. Tanninerna finns där i bakgrunden och de pigga syrorna skvallrar om att det säkert skulle hållt ett tag till i källaren. Eftersmaken sitter kvar ett bra tag och lite läder med torkad frukt träder fram. Helheten är angenämt lättdrucket utan att bli intetsägande, läskande och ett perfekt "vardagsvin".

Dag 2 visar vinet fortfarande upp samma vitalitet, en något svalare serveringstemt gör det upplevs lite stickigare samtidigt som det inte blommar ut helt, men ok. Frågan är om Beni Duilio Castellani Riserva 2004 (nu 2005 nr 22328, 127 kr) kommer att dyka upp igen i en snar framtid? Kanske när den byts till den starkare årgången 2006, kanske aldrig. Definitivt inte snart då det finns mycket annat spännande att prova. Bör tilläggas att när vinet dracks 2007 visade det inte upp samma trevliga anlete. Vill mig minnas att det kändes tunt och intetsägande.

Tills nästa gång. Den som lever får se...