Först måste jag säga att det är fantastiskt att vara småbarnsförälder, att få se en miniatyr av sig själv och den man älskar växa upp och bli en egen personlighet. Men igår växtes takar på åtminstone en barnfri kväll. Vi, eller rättare sagt jag hade laddat ganska länge för att korka upp en av SB:s standard Ch-d-Papper, Domaine du Vieux Lazarete 2006(nr 2211, 182 kr). Dagen fortflöt väldigt smidigt som de flesta dagar gör då vi är lediga tillsammans. Vi hann med både träning och en liten shopping tur. Sedan kom källen. En planerad middag och en trodde vi intajmad sovstund för lillen. Ingen sovstund utan istället ett långt skrik som resulterade i en halvdan middagsstund med det sedvanliga stressmomentet över att L behöver äta när vi är klara. Detta brukar i sin tur alltid innebära mer tempo och mindre smak. Resterande del av kvällen gick åt att dissikera varför det är så synd om oss, vilket det egentligen inte är men det är lätt att fastna i bluesen..
Så till vinet
Korkade upp flaskan ca 2 timmar innan vi åt, slutna röda bär med ett något eldigt avslut var det första intrycket hos både mig och min fru. Vi intalade oss att det nog blir bättre med lite luftning. Till middagen, revbenspjäll med honungsslungade morötter med potatis och lejonsås (läs: bearnaise sås, kallad lejonsås av en yngre släckting) passade vinet mycket bättre. Men det var ingen fullträff. Vinet blev mjukare ju längre kvällen fortflöt men jag kan inte låta bli att tro att det ligger något i DI:s Anders Röttorps kommentar där han lägger in toppen för detta vin mellan 2012-2020. För under eldigheten finns en skön balans, bör köpa en eller två för att kunna se om detta stämmer. För i det stora hela är detta en vintyp som jag gillar.
Så till vinet
Korkade upp flaskan ca 2 timmar innan vi åt, slutna röda bär med ett något eldigt avslut var det första intrycket hos både mig och min fru. Vi intalade oss att det nog blir bättre med lite luftning. Till middagen, revbenspjäll med honungsslungade morötter med potatis och lejonsås (läs: bearnaise sås, kallad lejonsås av en yngre släckting) passade vinet mycket bättre. Men det var ingen fullträff. Vinet blev mjukare ju längre kvällen fortflöt men jag kan inte låta bli att tro att det ligger något i DI:s Anders Röttorps kommentar där han lägger in toppen för detta vin mellan 2012-2020. För under eldigheten finns en skön balans, bör köpa en eller två för att kunna se om detta stämmer. För i det stora hela är detta en vintyp som jag gillar.
Dag 2
Oj, oj oj vad hände. Allt som vinet inte var igår hände idag. Härliga röda bär blandat med en lite träig doft. Smaken är fyllig med en liten, liten sötma occh ett härligt kraftfullt avslut med lite riv i tanninerna. Eftersmaken hänger kvar, kanske lite för kort vilket bara förstärker suget efter nästa smutt. Mums. Tänk vad en dekantering och en dag i flaskan kan göra. Måste helt enkelt köpa några och lägga i källaren.
Tills nästa gång, ny dag nya mål...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar