Sidor

måndag 25 maj 2009

Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2007. En korrekt tysk..

Kväll, lillen sover, vuxna myser. Finns det då en bättre följeslagare än ett halvtorrt tyskt? En sipp av Kloster Eberbach Riesling Spätlese (nr 6257, 104 kr) och vi befinner oss ytterliggare en gång i himmelriket, men vad händer nu? Har allt tyskt riesling som runnit ner i min strupe satt sig på tvären och har den lilla finsmakaren väckts till liv. Vinet är gott med de sedvanliga blommiga honungstonerna. Temperaturen var i mitt tycke perfekt, ca 12 grader, direkt från källaren. Smaken skäms inte för sig heller med både syra och sötma som möts i gula äpplen, lite jasmine, honung en dos persika. Men vad är det som inte är bra då kan man fråga sig? Det är inte lika friskt syrligt som Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007 inte heller lika härligt komplext som ett äldre Riesling. Det är helt enkelt gott och korrekt utan att sticka ut. Jag tycker att det är intressant när jag läser mina smaknoteringar att de förefaller väldigt lika samtidigt som minnet av vinerna skiljer sig ganska markant. Jag borde helt enkelt arbeta mer på att försöka urskilja skillnader och beskriva dessa.

Kloster Eberbach ligger i vinområdet Rheingau, strax utanför Mainz och Wiesbaden i sydvästra Tyskland. Det har producerats vin här sedan 1136. Statsvingården Kloster Eberbach, med huvudkontor i Eltville uppströms Rhen, omfattar i dag sex vindomäner, tre kompletta vinproduktionsanläggningar och 193 hektar vinodlingar. Enligt importören vinner detta vin på att lagras och håller minst 6 år. Ska bli intressant att se om jag kan hålla tassarna borta så länge.

Tills nästa gång. Korrekt behöver inte vara dåligt...

söndag 24 maj 2009

Castello di Querceto 2007 och La Castellina 2006. 2 X Chianti Classico + Italienska tema = Fullträff..

Vininlägg i efterhand är en sak, men någon vecka senare måste jag säga är en helt annan. Minnet är varken bra eller långt.

Här kommer en kort summering av vad som är minnes fragment av en väldigt trevlig kväll med minnesvärda viner och trevligt umgänge. Båda vinerna inköptes under mina föräldrars Italien resa, personligen tyckte jag att det var snudd på barnarov men de trilskades vilket kan förstås. Vinerna dracks parallellt och kunde på så vis jämföras ganska ingående. Tyvärr är nyanseringarna som bortblåsta dels av tiden men också av det faktum att kvällen var inriktad på sällskap och inte vinnörderi :)

06:an var bättre än 07:an på alla sätt, en fräshare körsbärsfrukt med mindre fattoner och ett bättre integrerat helhetintryck. Något som delvis kan bero på den äldre årgången men också på att det är två olika producenter. Castellon ligger i beställningssortimentet fast i årgång 05. Utifrån kvällens erfaranheter önskar jag att La Castellinan skulle ha varit där istället.

Tills nästa gång. Måste skriva tidigare...

fredag 22 maj 2009

Torre Oria Reserva 2001. Ytterliggare ett spontant infall..

Klämdag, heldag i Falun blir en trött kväll. Hel fläskfilé daska på i citron, vitlök, färsk rosmarin och yoghurt sås till det. Så enkelt men så gott. Det summerar dagen i ett nötskal. Vinet till den minst sagt okrångliga maten var ytterliggare ett spontant taget skrubbvin från mina föräldrars gömmor. Torre Oria Reserva 2001, bra år i Spanien mer vet jag inte om det båtinköpta gylleninslagna rödvinet. Det som avgjorde valet var inte guldståltråden som pryder flaskan utan de åtta åren som bådar för ett moget och inte allt för kraftigt vin. Väl i glaset överraskar vinet, det är ganska fruktigt med inslag av svarta vinbär med en torkad ton av russin och plommon. Tanninerna finns där med en touch av fat som fanns med hela tiden utan att ta övertaget. I allt ett väldigt trevligt sällskap. Vininspirationen har stigit lite efter att min kära fru överraskade och ville att dagens flaska från SB skulle vara Bornheimer Kirchenstück Riesling Eiswein 2007 (nr 95143, 169 kr). Ett vin jag har sneglat på med en drömmande blick utan att kunna rättfärdiga på egen hand. När då min kära ville prova - Underbart.

Tills nästa gång. Vi borde ge oss ut på fler hav...

torsdag 21 maj 2009

El Emperador Cab Carm 2007. Inspirationen tryter..

Vininspirationen tryter, vet inte vad det beror på men det känns inte direkt lustfyllt just nu. En av anledningarna kan var den begynnande sommarkänslan som infunnit sig. Min stora passion till rött mustigt vin kommer i skymundan samtidigt som det helt enkelt finns annat i livet som tar större plats just nu.

Faktum kvarstår dock, drycken vin är väldigt trevligt oavsett om det ska analyseras eller ej. Drack budget Rosen Puychéric 2008, lätt jäst saft och en fortsatt övertygelse om att Rose inte är något för mig.

Efter dagens kropsliga slit som innebar en början av transformationen altan till utefrum fick vi ett infall att dricka vin till dagens grillade fläskkött. Gick ut till föräldrarnas lilla skrubb och hittade, El Emperador Cabarnet Carmenere 2007 (Finns ej på SB). Flaskan är en rest av en bekants Tysklandsresa. Vinet är ungt, fruktigt, kryddigt med lite spretighet och och inte en tillstymelse av tanniner. Till det grillade köttet funkar det men inte så mycket mer. Lättdrucket utan potential att bli så mycket mer. Ett dussin vin som inte lämnar så stort intryck. Ne inspirationen frodas inte av ovan nämnda vin men det dödas heller inte. På lördag är det utlovat Italienskt med några spännande drycker, hoppas att inspirationen kommer tillbaka.

Tills nästa gång. Billigt, lättdrucket, lättillgängligt är inte att förakta...

lördag 16 maj 2009

Mackmyra Den första utgåvan. Nygammal svensk, spännande..


Farsdag förra året, då tyckte jag att min far var värd lite extra. Han är alltid värd lite extra men då visade jag det genom att köpa en för oss nästinpå lokalproducerad Whisky. Bryggeriet som ligger i Mackmyra utanför Gävle har välsignats av några mycket begåvade marknadsförare som i sin tur har satt Mackmyra på den Svenska kartan. För frågan är hur stor denna företeelse är utanför Sveriges gränser.

Det är med viss skeptis och ökad nyfikenhet som jag har läst spaltmetrar om den smått häpnadsväckande vätskan, häpnadsväckande på så sätt att den under väldigt kort tid dels sålts slut och dessutom fått ett smått fantastiskt andrahandsvärde. Så det är med viss tillförsikt som jag köpte den första flaskan som inte kommer att sälja slut eller öka så mycket i värde som sina tidigare kusiner. Mackmyra Den första utgåvan (nr 409, 543 kr) är en snyggt förpackad ganska trevlig bekantskap. Jag möts först av en ganska stor mättad doft, med inslag av honung och lite fruktighet. Smaken är lite spritigt obalanserad men trots detta överraskande god. Med lite vatten kommer lite mer fruktighet fram och whiskyn blir riktigt angenäm. Så det är alltså så här en svensk whisky smakar, lite som en finare skottsk blandmalt med en liten spritighet. Den ganska långa eftersmaken gör att helheten faktiskt håller.

Det ska bli intressant att se vad framtiden kan erbjuda. Då kanske i form av en något längre lagrad variant, kanske med ett rökigt recept

Tills nästa gång. Svensk whisky? Kan bli lovande och intressant...

Crociani Vino Nobile di Montepulciano Riserva 2005. Början på den Italienska resan..

Det var utlovat en Italiensk afton men min syster med familj kunde inte medverka så det blev en försmak av Italien istället. Med hem i familjens resväskan var bland annat ett Riserva vin från Montepulciano gjort på mestadels Prugnolo Gentile (det inhemska namnet på Sangiovese). Vinet är ett DOCG från firman Crociani som lagrats tre år med det sista halvåret på flaska. Vinet var ljust nästan lite transparent röd. Doften var lite slutet rödfruktig, med en viss sötma. Sötman och den röda frukten återgick i smaken där det stack ut lite rotfrukter och solmogna tomater. Ett klart drickfärdigt vin med knappa tanniner och en ganska kort eftersmak. Till den grillade fläskkarén och de ugnsstekta tillbehören utgjorde vinet ett trevligt sällskap. Det ska bli intressant att få ta del av de andra okända flaskorna.

Det är väldigt trevligt att få smaka och ta del av något annat än vad SB kan erbjuda jag tror dock inte att vi idag kommer i närheten av den känsla som var när vinet smakades på plats hos producenten i Italien. Det är med drömmande tankar jag ser mig själv kunna göra liknanade resor i framtiden.

Tills nästa gång. Den Italienska resan fortsätter...

Ps. Har fått ett tillskott till källaren av ovan nämnda producent, ska bli intressant att se vad de kan erbjuda i framtiden. Enligt producenten kan dessa lagras 10-15 år till. Ds

fredag 15 maj 2009

Rocca Guicciarda Riserva 2006. Är helflaska lika trevlig som halv?..

Äntligen Fredag! Ett uttjatat begrepp men nu är helgen verkligen välkommen. I mitt yrke ska allt hända de sista veckorna innan sommaren. Detta sätter sina spår både hos de anställda och de som turligt nog inte är anställda.

Min kära fru kom och hämtade mig med vår underbara dotter i famnen, kan man få ett härligare mottagande? På väg hem i bilen somnade L och T kunde köpa varorna till kvällens plockmat. Det som stack ut var en härligt mogen Brie de Meaux, ett Youghurt bröd och en lufttorkad skinka av något slag. Detta inramades på ett ytterst trevligt sätt av Barone Ricasolis Rocca Guicciarda Riserva 2006 (nr 2723, 79 kr 375 ml). För ovanligheternas skull dracks vinet direkt ur flaskan, utan sedvanlig luftning. Detta för att för en gångs skull följa vinet under kvällen. Vid första sniffen bjöds på en medelfyllig rödfruktig doft där körsbärskärnor stack ut med en hint av fat. I munnen var vinet slankt med tydliga körsbärskärnor och mindre kännbara tanniner. En medellång eftersmak avslutade det hela korrekt men utan att lämna något större eftertryck. Till maten var vinet fullt tillräckligt och det var en trevlig bekantskap som dock inte var i paritet med de förväntningar som jag hade efter att ha läst diverse smakintryck. Min första tanke var om det är skillnad på halvflaskan och helflaskan eller om det helt enkelt var så att vinet inte tillfredställde mina smaklökar.

Efter att ha nattat lillen åkte det andra glaset fram, nu var vinet varmare, det hade dykt upp läder, svamp och lite järn i doften. I munnen var det mer levande med mer fart i både frukt och tanniner. Eftersmaken var dessutom några snäpp vassare. Samma vin men med mer kraft, härligt. Men, ja det kom ett men. Till det priset förväntade jag mig lite mer. Den tidigare druckna Serrata Belgvardo 2006 levererade en minst lika trevlig smakupplevelse men till en ringare penning. Jag kan dock rekommendera vinet, då gärna med lite luft under vingarna.

Tills nästa gång. Tänk vad lite tid kan göra...

PS. Lite senare.. ännu godare...

torsdag 14 maj 2009

Vad är det i flaskorna?..

Mor och Far har varit i Italien, närmare bestämt i den Toskanska regionen med omnejd. Med i resväskan hem var ett antal buteljer av varierande sort. Nu är det utlovat provning och Italiensk middag i helgen, något jag verkligen ser fram emot. Den obligatoriska bildvisningen får vi på köpet. Vad har då mina mindre vininsatta föräldrar köpt med sig? Inte en aning, troligtvis någon typ av Chianti Classico men där slutar också gissningarna. Ibland kan jag beskylla mina föräldrar för ett vårdslöst handhavande med sina finansiella medel, men i detta fall kan jag bara uppmuntra. En resa till ett nytt spännande land med intryck som haglar över en kan inte annat än uppbåda intressanta och spontana inköp.

Tills nästa gång. Det blir aldrig förlegat att använda uttrycket: Den som väntar på något gott…

tisdag 12 maj 2009

Erdener Treppchen Riesling Auslese 1994. Fritidstrevlig kollega..

Först och främst måste jag reda ut en sak, och då framförallt för min egen del. Jag har provat mer och mer Riesling och några med skrämmande liknande namn. Så lika att personalen på SB blandar ihop flaskorna. Inget uppseendeväckande i sig men ändock värt att notera.

För att reda ut begreppen känner jag mig otvunget tvingad att börja skriva lite om producenterna bakom de viner jag dricker. Främst för att jag själv ska kunna gå tillbaka och minnas. Stefan Justen är ägare till Weingut Meulenhof och den som gör alla husets viner, inklusive Erdener Treppchen Riesling Auslese 1994 (Slut, 129 kr). På Meulenhof har det producerats viner sedan 1337. De arbetar framförallt med Riesling och producerar ca 60 000 liter per år. Vingården Treppchen ligger på Mosels norra strand, på andra sidan av floden från Erden sett. Auslese (83-105°Oe) görs på utvalda druvor som ger viner med tydligare sötma och större smakrikedom än Kabinett och Spätlese klassificerade viner. Druvorna är i vissa fall angripna av ädelröta.

Nog om fakta, så här var vinet. Kortfattat: URGOTT. Ytterligare en gång blir jag häpen över hur ett vittvin kan smaka. Till sällskapet av en mindre vinintresserad kollega och hans havande fru passade det perfekt att få fresta med en mogen Riesling. Ska tilläggas att den havande frun endast smuttade och sedan såg med avundsjuka ögon på de gyllengula dropparna. Finns inget roligare än att få dela och delge nya upplevelser till andra likasinnade amatörer. Vinet doftade härligt mättat av tropiska frukter, persika, gula äpplen, honung och en angenäm ton av petroleum (finare ord för diesel). Dessutom tycker jag mig känna igen doften av ädelröta, nu har jag inte druckit så många söta Sauternes viner men nog känns doften igen. Smaken är härligt läskande, fruktstinn utan att bli för söt med en stramande smackande känsla. Ovanstående lukter går igen i smaken, petron är borta, lite mineral har tillkommit. Jag och min fru är rörande överens om att det nog är det bästa Riesling vi har druckit. Vad som gör den bättre än den andra 94:an? Helheten! Frukten är intensivare, syrorna är syrliggare, smakerna är helt enkelt mer komplexa.. Jag slås igen över dessa viners totala prisvärdighet, betänk bara att producenten har hållit flaskorna i lager under mer än 10 år för att sedan slumpas ut för lite drygt hundringen. Inget annat än ett kap. Det är uppenbart att fler har fått upp ögonen för dessa guldklimpar, de är nämligen slut på SB men det verkar finnas en outsinlig skatt de i tyska källarna. Kollegans slutkommentarer summerar och förhöjer stunden, - är detta också ett sådant där vin som är slut, grrr… - Nästa gång du köper vin vill jag vara med..

Tills nästa gång. Tänka att rätt vin i rätt sällskap kan bli så.. RÄTT!!!

fredag 8 maj 2009

Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007. Rysligt gott en trött fredag..

En hel arbetsvecka till ända. Med sjukdomar, klämdagar och allmänn glömska känns det som evigheter sedan jag tillbringade en hel vecka på arbetet. Utan att gnälla för mycket känns det som att alla ser fram emot sommaren, och att alla har en fot utanför bygget.

En vecka som har gått fort men som ändock krävt sina tributer. I direkt form, fredagströtthet som heter duga, indirekt lite hopplöshet om hur det ska gå för vår spirande ungdom och deras framtid.

Nog tjatat om tristress och trötthet nu till en riktig trevlig start på helgen. När jag kom hem väntade min kära fru med svärdfisk och allehanda grönsaker. Lägg till Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007 (nr 96564, 129 kr) och du har en fullträff utan jämförelse denna regniga vårdag. Den blommiga tropiska päroncitrusdoften skingrade de regntunga molnen och smaken som var fylligt honungssöt med ovannämde inslag och en avslutande harsyreaktig grapesmak gjorde att det enda som fanns var solsken. En värme som dröjde sig kvar med päron och en trevlig syra som gjorde vinet och stunden härligt ljuvlig, fylligt och komplext. Behöver jag säga att jag och min kära fru är helt sålda på konceptet.

Nej nu kan jag inte skriva mer, lillen är nattad och nu väntar en kväll med vuxenmys och mer värmande strålar från den snälla doktorn.

Tills nästa gång. Njut, njut och njut, för det ska jag göra...

torsdag 7 maj 2009

I väntan på nästa upplevelse..

Sitter på jobbet och suktar efter framtida vinupplevelser. Det skulle inte vara dumt att kunna ta fram ett riktigt gott grillvin till helgen. Samtidigt som vackert väder är den halvsöta Rieslingens självklara kompanjon. Ett riktigt trevligt mustigt vin är inte heller fel å andra sidan. Hm en bubblande skumpa, kanske något till källaren för framtida bruk. Eller varför inte något sött…

Ja ni kanske fattar galoppen. Dagdrömmeri på högsta nivå. Så med en viss förankring till verkligheten. Det är torsdag den kommande helgens anammande broder. Vad händer i helgen? Har ingen koll på vädret, troligtvis grillning. Av vad kan man fråga sig? Kanske fisk denna gång, skulle vara trevligt. Vad dricka till? Har en halvflaska Château la Tour de By 2004 (nr 3083, 73 kr 375 ml) som jag är väldigt nyfiken på. Kanske för smakrikt, eller så får det balanseras i tillbehören. Annars var jag tidigare i veckan på Rieslingjakt och kom hem med två byten. Ett moget byte, Erdener Treppchen Riesling Auslese 1994 (nr 95140, 129 kr), moget är gott. Det andra, Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett 2007 (nr 96564, 129 kr), är en tillfälling som jag har varit sugen på ett längre tag. Det var ett tag sedan jag fick upp ögonen för detta vin och tillståndet på kvarvarande flaskor varit lugnt. Trots detta befarar jag dess bortgång i dessa annalkande sommartider.

I övrigt mår familjen bra igen. Skönt! känns som att det var ett tag sedan vi var friska. Ett annars underskattat tillstånd som jag hoppas alla drabbas av för det mesta.

Tills nästa gång. Hoppas på det bästa förvänta det bästa…

söndag 3 maj 2009

Cacadu Ridge Bin 4 Cabernet Sauvignon Petit Verdot 2006 och Castillo de Molina Cabernet Sauvignon Reserva 2005. Halvt, halvblint utan överraskningar.

Jag och min fru har varit sjuka sammanlagt i en vecka nu. Efter Febern kom magsjukan. En magsjuka som höll oss i ett hårt grepp och som fortfarande inte vill släppa min älskade. För egen del släpte det i helgen och efter en veckas sjukdom kändes det som en lättnad att kunna äta "riktig" mat och framför allt njuta av det. Helgen bjöd på riktigt härligt väder vilket brukar innebära grillning. En helgrillad innerfläsfilé med ugnsstekta tillbehör. Till detta en eller rättare sagt två halvflaskor av varierande kvalitet. När jag hällde upp vinerna i ett varsit glas visade det sig att båda vinerna såg väldigt lika ut, tanken slog mig då att nu måste jag komma ihåg vilket som är vilket för att inte förvillas. Just då frågade T mig något vilket innebar att jag så klart glömde vilket som var vilket. Detta innebar dock bara att jag fick en trevlig liten stund där jag fick testa dem blint (även för mig) och följdaktligen gissa vilket vin det var i glaset. Eftersom jag var utsvulten på vin erfarenheter var detta en trevlig liten stund i vinnörderiets tecken.

Detta var givet:
Två utreade halvflaskor av tämligen medioker kvalitet. Vinerna införskaffades tidigare under min sjuka vecka, Cacadu Ridge Bin 4 Cabernet Sauvignon Petit Verdot 2006 (nr 2010, 30 kr 375 ml) och Castillo de Molina Cabernet Sauvignon Reserva 2005 (nr 6546, 38 kr 375 ml).

Glas 1
Lite mogen (syltig) doft av framföra allt svarta vinbär med en touch av fat. Smaken var bättre, med kryddiga svarta vinbär, någon örtig grön ton. Ganska lång behaglig eftersmak av mer svarta vinbär och lite russin. Med den ringa kunskap jag besitter konstaterades Cabarnet S men det var allt och kanske ingen banbrytande insikt eftersom både vinerna innehöll detta.

Glas 2
Ingen angenäm doft, lite kräftspat och någon mer avmätt smak. Senare kom associationen till hur svaga trötta gamla fat måste lukta. Smaken var rödfruktig med mer trötta gamla fat, inte alls särskilt upplyftande eller trevligt. Läs gärna SB lukt och smaknoteringar, nog för att de är klart mer vana än jag men det säger ganska mycket om hur ett vin kan utvecklas.

Med detta gick jag lös på gissandet. Det måste vara det äldsta vinet som var var i glas två och följdaktligen dricker vi det andra. Och mycket riktigt, aussien drog det längsta strået. Väl till maten smakade vinet inte alls särskilt gott, det var något stickigt bränt över det hela. Om det var maten, mina nu topptrimmade smaklökar eller en något högre temperatur kan jag inte uttala mig om. Vinet skall dock få en till chans vid ett senare tillfälle, då lite svalare. Det andra vinet åker direkt tillbaka till fängelset (SB) utan att passera gå.

Tills nästa gång. Hoppas min kära tillfrisknar snart så att vi kan njuta tillfullo av livet...